Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"var djupt genomträngd af känslan för legaliteten, och att allt
berodde på den ärlighet, hvarmed man gick tillväga mot densamma".
Systemet ändrades emellertid ej i det stora hela af Alexander, fast
han medgaf, att polska språket åter användes i skolorna och
förvaltningen samt upphäfde lagen, att hvarje adelsfamilj skulle sända minst
en son till ryska hären. Käjsaren bibehöll alltjämt ministern för
inrikes ärendena, undervisningen och kulterna i Polen, Muchanov, en
grekisk-ortodox gammalryss af Nikolaus’ skola. Denne hade varit
det främsta värktyget för det moskovitiska tyranniet, som ända till
den sista revolutionen i 30 år haft som enda mål: polska
nationalitetens förkväfvande, och hade fört oblidkeligt krig mot allt, som
liknade ett uppvaknande eller ett själfständigt lif m. m.
Förbittringen mot Ryssland förblef därför hos polackerna, som
beröfvats all själfstyrelse och representativa rättigheter, efter
Alexanders uppstigande på tronen densamma som förut, och det var endast
våldet, som upprätthöll föreningen med tsarväldet. Fredstillståndet
efter upproret var blott dödens och bojornas lugn.
Underrättelsen om de eftergifter, som Österrike funnit sig
föranlåtet att lämna ungrarne, samt Italiens återuppvaknande och
resning 1859—60 utöfvade en uppmuntrande värkan på polackernas
frihetssträfvan, som ock stärktes däraf, att Rysslands rykte för sin
styrka lidit afbräck i orientaliska kriget.
Många faktorer funnos, som påvärkade rörelsen i Polen på
denna tid och samvärkade under det uppror, som utbröt 1863.
Utanför landet värkade:
emigranterna;
Napoleon III och hans samt stormakternas diplomati;
frihetsrörelserna i Ryssland och A. Herzens uppträdaifdé för
Polens sak i sin tidning Kolokol;
frihetsrörelsen i Italien.
Inom Polen värkade:
ryska politiken;
markis Wielopolski;
de radikala eller de "röda";
de moderata eller de "hvita".
De "hvita" tänkte aldrig, såsom många af de "röda", på
någon revolution och arbetade främst för landets förkofran och
nödvändiga reformer. Deras främste representant var grefve Andreas
Zamoyski, en utmärkt medborgare, som värkade för sitt land af ren
pliktkänsla och patriotism. Han kunde af flera skäl ej stämma
öf-verens med de "röda", utan ville genom inre förbättringar, särskildt
på det ekonomiska området, höja sin nation. Jämte sin bror och
grefve Brzostovski samt Wielopolski gick han från 1840-talet i spet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
