Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar, hade de icke rigtigt nyktrat till. Först stodo de helt
förvånade bredvid lejonen; men så började de alla, efter Kobus’
exempel, skryta öfver hvad de skulle hafva gjort, om de träffat
lejonen lefvande. De voro icke rädda för lejon; de hade velat
visa dem, hvad det betydde att nattetid smyga sig på oxarna,
Herrarne kunde sofvit helt lugnt; med Kobus, Jan, Christian och
judens fyra tjenare hade det ingen fara varit.
Då tystade missionären dem. »Skämmens I icke, lathundar?»
ropade han. »Blef icke du, Kobus, förlidet år undervisad i den
kristna läran och delaktig af sakramenten, så att jag kunnat vänta,
att du ej glömt bort de kristliga förmaningar, du fått af mig?
Och nu är du den förste att öfverlasta dig, och du ligger drucken,
under det att du och dina kamrater och din herre och lärare
hotas af de vilda djuren. Och dertill yfves och ljuger du och
försöker dölja din skuld, i stället för att bekänna den och
ångerfullt söka godtgöra den!»
Kobus blef träffad af dessa ord, och hans samvete väcktes.
Han började gråta öfverljudt, och denna bedröfvelse meddelade
sig åt de andra, så att alla sju tjöto och bekände att de handlat
lättsinnigt och illa, men att de aldrig skulle göra så mera.
»Ja, lagen er bara upp nu», sade missionären, »och skaffen
hit bränsle till en stor eld, och så snart solen går upp, söken I
reda på oxarna, så att vi kunna fortsätta vår resa!»
Lydigt började de svarte arbetet. Vid stjernornas matta
sken sökte de torr ved, hvarvid de sjöngo och skreko högt för
att hålla på afstånd hyänorna, hvilka skreko rundt omkring.
Snart hade de samlat nog för att underhålla en dugtig eld. Vid
det skyddande skenet från den sofvo de resande till morgonen.
Men nu uppstod en stor svårighet. Dragarne voro hvarken
inom syn- eller hörhåll, och innan man lyckats få i hop dem,
kunde färden ej fortsättas. Ännu dåsiga efter sitt rummel, gåfvo
de svarta tjenarne sig ut att söka efter kreaturen; men man
kunde förutse, att flere timmar skulle förgå, innan de nått sitt
mål. Zuluerna beslöto, att under den tiden gå ut på jagt för att
skaffa vildt. Pieter Maritz såg, att de talade med hvarandra om
saken, och derpå togo sina assagaier och gingo sin väg. Han
tänkte på sitt uppdrag, och ehuru han icke trodde, att de skulle
aflägsna sig, kände han sig dock förpligtad att följa dem. Raskt
sadlade han Jager, kastade bössan öfver axeln och red efter dem.
Ni em ann, Pieter Maritz. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
