Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo bredvid hvarandra, spejande åt alla sidor och bytte
en betydelsefull blick sins emellan, då de hörde hästens snabba
steg bakom sig och blefvo varse gossen. Pieter Maritz sade dem
på engelska, att han ville jaga tillsammans med dem, och derpå
fortsatte de vägen tillsammans, gossen till häst och zuluerna
framför honom såsom spårande jagthundar och krypande genom
buskarna. De hade icke vädrat länge, förr än Humbati gaf till
ett rop, och i det samma sträckte hästen på hufvudet och satte
genast af i galopp. Pieter Maritz såg hornen på två antiloper sticka
upp ur det höga gräset.
Men äfven antiloperna blefvo samtidigt uppmärksamma; de
otydliga streck, som gossens skarpa öga sett öfver den böljande
grässlätten och känt igen på de korkskrufslika böjningarna såsom
den största antilopartens horn, började snabbt röra sig. Hade
zuluerna varit ensamma, skulle de nog obemärkta kunnat smyga
sig på villebrådet och nedlagt det med kastspjuten; men hästens
närvaro upptäcktes redan på afstånd af antilopernas fina
väderkorn. Nu gälde det en snabb och uthållande förföljelse. Först
hade antiloperna försprånget. Deras smala, muskulösa ben ilade
i så långa språng öfver slätten, att afståndet mellan dem och
jägarne alltjemt ökades. Men Jager bar sin unge ryttare med
yttersta kraftansträngning framåt och sträckte ut i ilande galopp.
Pieter Maritz lemnade hästen fria tyglar, då han väl kände hans
natur och visste, hvilken passion för jagt och hvilket skarpt öga
han hade. Han höll bössan med båda händerna, och tyglarna
lågo på hästens hals.
Men huru förvånades ej gossen vid att se zuluerna hålla jemna.
steg med hans ädla häst! Visst var han van att se de svarta
snabba på foten, ty både kaffer, hottentotter, betschuaner och
namaquas, hvilka han kände, utmärkte sig härför, men aldrig
hade han sett menniskor springa så som dessa bepröfvade
krigare af det mest krigiska folk i södra Afrika. Visserligen hade
Jager försprång, när gräset var lågt och marken mycket jemn;
men der det höga gräset eller buskar lade hinder i vägen för
hästen, och der det gick upp och ned för höjder, återvunno
springarne, hvad de förlorat. Deras nakna, smidiga gestalter,
hvil-kas glänsande svarta hud återkastade de brännande solstrålarna
som från en spegel, gledo som ormar genom den saftiga
grönskan och de färgrika blomstren; deras muskulösa ben tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
