Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Den hemliga flykten.
in unge vän har säkert öga och stadig hand», sade
Humbati, då de tre jägarne voro samlade omkring
det fälda villebrådet. Han stödde sig mot sitt spjut,
Hf hvars trubbiga ände han satt mot marken, och såg
på Pieter Maritz med en blick, i hvilken beundran uttalade sig,
på samma gång som ett artigt leende lekte kring hans mun.
Gossen satt, qvar på hästen och böjde sig ned för att
betrakta antiloperna. Jager sänkte hufvudet och nosade som en
jagthund på bytet.
»De hvite männens gevär gå längre än assagaien och pilen»,
fortsatte Humbati. »Men helt visst fins det ej många män bland
boerna, som skjuta så väl som min unge vän.»
»Jag är blott en gosse», svarade Pieter Maritz, »och jag
hoppas lära mig skjuta som boerna.»
Humbati teg en liten stund, men talade sedan åter:
»Det fins många boer. Ett stort antal bland dem bo i sina
vagnar och tält; men många andra i stora hus, som alltid stå på
samma ställe. Dock fins det ännu flere engelska krigare, och de
skola göra boerna till sina slafvar.»
En vredesblixt sköt fram ur gossens öga, och han svarade
häftigt: »Det skall aldrig ske, så länge det ännu lefver en boer,
som kan föra vapen.»
»Min unge vän har rätt», sade Humbati. »Ädle män dö
heldre än de lefva bland de fattiga utan att få deltaga i de
förnämas festmåltid. Den store konungen Tschetschwajo älskar boerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
