Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brinna liksom himlen. Oxarna lyfte under gången högt upp
benen och satte med synbar motvilja ned klöfvarna i marken. Till
höger och venster lågo på flere ställen ben efter oxar, och det
tog sig sällsamt ut att se de hvita hufvudskålarna med
utskjutande långa, svarta horn.
Missionären hade satt sig i vagnen för att vara skyddad under
dess tak; de svarta tjenarne hade bredrandiga ljusa yllemössor
på hufvudet; blott zuluerna gingo utan skydd midt i solen och
läto lugnt ljuset falla på sina krusiga hufvud och glänsande, svarta
kroppar. Intet lefvande syntes vid denna tid på slätten; blott en
gång sprang på långt håll förbi en flock zebror, hvilka Pieter
Maritz med sina skarpa ögon kunde känna igen på deras svarta
och hvita strimmor.
Färden hade nu fortsatts under mer än tre timmar, de
törstande tungorna hängde ur munnen på dragoxarna, och ännu
syntes ingen fläck, som lämpade sig för en rast. Missionären gaf
befallning att stanna och steg ur vagnen.
»Det går icke längre», sade han till Pieter Maritz, »hvad
skola vi taga oss till? Kreaturen behöfva vatten, och här fins intet.»
»Der borta är en kulle», sade gossen och pekade åt venster.
Jag skall gå dit med zuluerna och se efter, om vi kunna vid
foten af den få vatten. Vi skola taga spadar med och gräfva en
öppning.»
»Bra», sade missionären, »men djuren stå ej ut längre, så vi
få väl gifva dem ur fatet.»
Han lät spänna från oxarna, så att de skulle få hemta sig,
hvarvid de började nosa åt alla sidor för att möjligen upptäcka
en källa eller vattenpöl. Modlösa läto de derpå hufvudena sjunka
och stälde sig så, att deras bränheta klöfvar kommo i skuggan
af deras egna kroppar, och trängde sig tillsammans i en hop,
hvarvid de utomkring stående alltjemt bemödade sig att komma längre
in. Missionären hälde vatten i bägare och vederqvickte sina
följeslagar och sig sjelf. Vattnet var varmt, och vid hvilket annat
tillfälle som helst hade man försmått det, men i dag smakade det
som en kostlig dryck. Då folket druckit, lät han fylla ett ämbar
åt oxarna, och så häftigt trängde dessa sig kring vattnet, att man
med svårighet lyckades gifva hvar och en af dem en klunk.
Undér tiden begåfvo sig Pieter Maritz och zuluerna, och efter
en stund äfven missionären till häst, till kullen och spejade ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
