Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lord Adolphus Fitzherbert.
Maritz väntade hela följande dag på ett ord af
sionären, som skulle uppmuntra honom att följa
1 på resan mot de ovissa utsigterna; men
missio-en sade ingenting. På samma sätt gick det andra
;en. Under dessa dagar hvilade sig missionären
efter den sista tidens ansträngningar och hemtade nya krafter för
kommande mödor.
Pieter Maritz vågade icke sjelf påminna om sin önskan; men
han hade ingalunda blifvit olika sinnad. »Vänder jag tillbaka»,
tänkte han, »blifver jag ansedd för ett oförståndigt barn, då jag icke
kunnat fullfölja mitt uppdrag. Och om jag äfven icke får något
straff, kommer jag att hållas endast för en gosse der hemma,
medan jag här ute gäller för man.»
Bilderna af ett händelserikt lif långt borta hägrade för honom.
Han såg med längtan bort öfver de blå bergen, och det var med
honom som med foglarna, som lyfta vingarna för att flyga till
aflägsna länder. Hans inbillning förespeglade honom, att tillfälle
skulle erbjuda sig att utföra ärorika bragder, så att församlingen,
när han sedan kom hem, med beundran skulle blicka upp till
honom, och hans jemnåriga vördnadsfullt hviska: »Det är Pieter
Maritz, som uträttat stora ting för sitt fädernesland.»
Missionären hade utsatt fjerde dagen för att bryta upp, och
Pieter Maritz hade beslutit att, i fall han ingenting sade, helt
enkelt sluta sig till tåget och hjertligen bedja. Alla bröderna i
Botschabelo med hustrur och döttrar sutto aftonen före afresan
tillsammans vid qvällsvarden och hade just läst bordsbönen, då
och tredje das
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
