Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsatt lians sjelfkänsla. Men i dag, då solen lyste på himlen
och veriden var så skön, då han dertill satt i sadeln och erfor
en känsla af säkerhet på Jagers rygg, i dag föreföll allt honom
helt annorlunda. Han höll i närheten af den öppna
fästningsporten och sade sig sjelf, att ingen kunde tvinga honom. Han
behöfde ju blott vända och ila derifrån. Hela verlden stod honom
öppen. Han strök smekande Jagers hals och hästen vände på
hufvudet, skrapade med foten till tecken, att hän var färdig.
Men Pieter Maritz ville icke fly. Han insåg, att han icke
gjorde missionären någon tjenst med sitt trots och hyste en sådan
vördnad för de fromme männen, att han ej kunde handla mot
deras önskan. Dessutom föll det honom in, att han kanhända
kunde spela engelsmännen ett spratt, och dertill hade han god
lust. Han uppgaf likväl ej helt och hållet sin plan att följa
missionären, ty han hoppades på tillfälle att fly från dragonerna
och upphinna oxvagnen.
Han red fram till löjtnanten, tog liöfligt af hatten och sade:
»Det är icke min af sigt, mynheer, att sätta mig upp emot en
så mägtig fru, som drottningen af England tyckes vara. Jag är
ju blott son till en boer. Jag åtager mig gerna att visa edra granna
soldater vägen och ber blott att få behålla min häst och att det
tillätes mig rida, ty till fots kan jag ej gå med mina tunga stöflar.
Och så ber jag er äfven, mynheer, att ej rida så fort, ty det här
är bara en bondhäst och han har under sista tiden måst
tillrygga-lägga långa sträckor.»
Löjtnanten log. »Var lugn, gosse», sade han, »vi skola ej
taga din häst och nog skall du hinna med. För öfrigt tyckes
mig din häst ej så oäfven», fortfor han, i det han mönstrade Jager,
»och jag tror, att finge han en snygg sadel och bättre tyglar,
skulle han med en rigtig ryttare taga sig bra ut. Men nu:
framåt!»
På löjtnantens kommando svängde dragonerna åt höger, tre
och tre, och Pieter Maritz närmade sig hastigt missionären, tryckte
hans hand och önskade honom lycklig resa; derpå viftade han
med hatten till farväl åt bröderna, som herbergerat honom. Sedan
red han på löjtnantens vink upp i teten på dennes venstra sida.
Det gick i skridt utför berget, och dragonerna skrattade åt de
skådelystna svarta, som trängdes kring hästarna, kastade cigarrer
och tobak åt dem och hade sin förnöjelse åt att se, huru de brot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
