Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade betalt honom med tre hundra pund i London och
kunde berömma sig af att icke hafva gjort en dålig handel.
»Kan hästen också hoppa bra?» frågade Pieter Maritz i
oskyldig ton.
»Naturligtvis», sade engelsmannen. »Men håll nu munnen
på dig. Du skall vänta, till dess du blifver tillfrågad, och när man
icke frågar, skall du tiga. Det kallar man skick.»
Pieter Maritz jemkade bössan och patronbältet till rätta och
tryckte in smalbenen i Jagers kropp, så att hästen satte upp
hufvudet och spetsade öronen.
»På det sättet skulle vägen blifva långtrådig för mig», sade
han leende till officern. »Farväl och lycklig resa!»
Vid dessa ord kastade han hästen åt sidan och satte af
der-ifrån i sträckt galopp.
»Förbannade pojke!», skrek engelsmannen. »Sätten efter
honom, karlar!»
Pieter Maritz hörde bakom sig ett förskräckligt väsen, skrik
och hästtramp. Han blickade tillbaka och såg hela skaran af
dragoner utan ordning komma efter honom. Deras röda rockar
lyste i solen, så att gossen tyckte, att en här af eldflammor jagade
fram öfver gräset. Allra först kom löjtnanten, hvilkens kolsvarta
häst genast vunnit försprånget framför de andra; han skrek åt
dragonerna, att de ej skulle skjuta, ty han ville hafva tillbaka
’pojken lefvande.
Pieter Maritz böjde sig ned öfver Jagers hals och smackade
uppmuntrande åt honom. Som en hvirfvelvind flög det trogna
djuret fram. Foder och hvila i Botschabelo hade gifvit det nya
krafter. Bredvid vägen flöt en bäck med flacka stränder, hvilken
på flere ställen utvidgade sig till små sjöar. Mot en af dem styrde
Pieter Maritz hän. Vattnet kunde vara hundra steg bredt på
detta ställe. Gossen red ned och snart förlorade hästen fotfäste
och måste simma. Midt i vattnet såg gossen tillbaka. Dragonerna
dröjde på stranden, men underofficern och fem man följde
löjtnanten ut i vattnet. Pieter Maritz var redan på andra stranden,
då förföljarne ännu voro midt i vattnet. Han valde nu den mest
kuperade marken, som var bevuxen med buskar, och der
klippblock, omgifna af taggiga kaktusväxter, lågo kringkastade. Nu
voro förföljarne uppe på land och deras präktiga uniformer dröpo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
