Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom båren fördes Pieter Maritz obunden mellan två
kaffer. Båda hästarne leddes, och bela skaran under mannens i
lejonhuden befäl följde efter.
Pieter Maritz såg på solens ställning, att vägen gick i
sydostlig rigtning. Snart kommo de in i skogen och en svalkande
skugga lindrade pinan efter den hastiga marschen i solhettan. I
rask fart gick det vidare. Kafferna, som buro officern, tycktes
alls icke betungas af sin börda. Med elastiska steg gingo de öfver
stenar och ojemn mark lika säkert som öfver en grässlätt. Här
funnos inga buskar och växter, utan de väldiga stammarna af
skuggiga tamarinder och palmer reste sig som pelare i en
jette-döm, och kronorna hvälfde sig som tak öfver dem.
Efter en timme uppnådde tåget ett ställe, der det stod några
runda, tältformiga kojor, och der de möttes af röken från en eld.
De gjorde halt och Pieter Maritz såg en mängd män och qvinnor
rusa fram för att se på nykomlingarna. Båren sattes ned utanför
en af kojorna och mannen med lejonhuden talade med en
hvit-hårig svart, som helt långsamt kom ut ur kojan. Denne gubbe
måtte hafva utöfvat läkarkallet inom sin stam, ty han började
genast undersöka den sjuke. Med lätt hand tvättade han blodet
från pannan och framtog derpå ett väl spetsadt ben och mycket
fina senor efter något villebråd. Med dem sydde han
omsorgsfullt i hop skåran. Sedan gick han in i kojan efter en handfull
örter, tuggade sönder dem till en gröt, lade dem på såret och
band ett stycke tunnt skinn öfver, så att pannan blef täckt som
af ett stort plåster. Derefter lade han den sårade beqvämt i
skuggan på mjuk mossa och blad, och satte sig sjelf hopkrupen på
marken bredvid, med armarna om sina torra ben och hakan mot
knäna.
Under tiden hade de svarte krigarne samlats omkring elden,
öfver hvilken flere stora kittlar puttrade och stora köttstycken
stektes. Andra köttstycken lågo bland kolen och vändes med
stänger. Mannen med björnhuden bjöd Pieter Maritz att taga
del i måltiden, och som han blifvit mycket htmgrig, satte han
sig tålmodigt med i ringen och tog, som de andra, ett stycke kött
i handen och åt. Med sorgsen blick såg han bort till Jager,
hvilken jemte rappen stod bunden vid en påle och fredligt tuggade
samma foder som sin forne förföljare. Skulle han någonsin
få i frihet sitta på det trogna djurets rygg? Hvad ämnade dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
