Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och saktade farten. De voro herrar, och han deras fånge; men
så stor var deras medfödda fruktan för de hvita, att de ej vågade
göra något mot hans vilja.
Lord Fitzherbert stödde sig mot Pieter Maritz’ axel och gick
helt förtroligt med gossen. Hans uppförande mot honom hade
fullständigt förändrats. Vare sig, att det var respekt för gossens
ridt eller känslan att i honom ega den enda kamraten af samma
menniskorace eller att dennes goda, ärliga ansigte gjort intryck
på honom — nog af, han behandlade Pieter Maritz vänligt och
nästan som en like.
»Huru skönt detta landskap är!» sade han. »Se på de blåa
bergstopparna der borta, som resa sig öfver de mörka
dalsänkningarna och de rödaktiga molnen, som hänga fast vid höjderna!
Se på det glittrande vattenfallet, som störtar utför den svarta
branten! I sanning, detta land är lika skönt som någonsin de af
främlingar uppsökta Alperna eller Pyreneerna hemma i Europa!»
Pieter Maritz såg förvånad på talaren och begrep icke, hvad
den bleke unge mannen med sin svärmiska blick såg der borta
i fjerran. Han svarade leende: »Landet är icke skönt, mynheer;
det är ju endast öde berg och ofruktbara träd, inga betesmarker
för boskapen, intet gräs för villebrådet och ingen mark för majs
och hvete.»
Lorden log. »Ja så, ni finner endast betesmarker och åkrar
vackra?» frågade han.
»Naturligtvis», sade Pieter Maritz. »Hvad skulle annars vara
vackert? I vestern, i territoriet Lydenburg och vid Potschefströmen
omkring Pretoria, likså i norr, der vi lefva, är det vackert; men
detta är ett ödsligt och vildt land.»
»Så olika kan smaken vara», sade lorden. »Hemma i mitt
land resa menniskorna från slättbygden till bergstrakterna för att
få se något vackert. Men säg mig nu, Pieter Maritz, hvad ämna
dessa svarta karlar göra med oss? Ni känner ju till detta folks
vanor. Är det sed här att steka och äta upp de tillfångatagna
fienderna?»
»Nej, det är det icke», sade gossen, »men jag vet verkligen
ej, hvad de vilja göra med oss.»
»Eller vilja de pressa ut en lösepenning för oss? I Europa
fins det folk — de kallas turkar och greker — hvilka spärra in
främlingar och sedan af dessas vänner och anförvandter fordra
Niemann, Pieter Maritx. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
