Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svarte lade märke till den svårighet, gossen hade att
hinna med, och gåfvo honom ändtligen tecken att stiga till häst.
Med den största glädje närmade sig Pieter Maritz den trogne Jager,
och det var en sällhet för honom att få sitta upp på hans rygg.
Engelsmannen tillropade honom en lyckönskan från sin bår. Pieter
Maritz kände sig pånyttfödd, då han satt i sadeln, och det var
icke blott en njutning i hvilan, utan äfven en känsla af säkerhet
och styrka, som lifvade hans mod. På flykt var visserligen ej
att tänka, ty två kaffer ledde Jager, och en hel skara spärrade
återvägen genom det smala bergspasset.
Nu gick solen ned, och skogarna antogo, sedan de blifvit
be-röfvade ljuset, en dyster färg, som påminde om att de timmar
nalkades, under hvilka de vilda djuren gå ut på rof och äfven
menniskors ogerningar bruka utföras. Denna tidpunkt var dess
hemskare, som den inföll bland bergen, hvarest det omgifvande
landskapet tedde underbara och hotande former i nattens skuggor.
Fångarna väntade, att man skulle göra halt och tillbringa natten
vid skenet från en eld; men de svarte fortsatte, trots mörkret, sin
väg med samma skyndsamhet. Det var förvånansvärdt, huru de
kunde hitta den, ty stjernljuset upplyste endast helt svagt den
böjda klippvägg eller ovanligt formade trädstam, som kunnat tjena
till märke. Ej heller var det någon banad väg, tåget följde, utan
uppför berg och utför berg, genom skog och mark, leddes det af
en osviklig instinkt om rätta vägen. Så gick det utan rast vidare,
under det att de kringströfvande lejonens rytande som en
afläg-sen åska gaf genljud i bergen, och hästarna började frusta af
rädsla.
Sedan man passerat en mörk hålväg, utbredde sig ett
silfver-glänsande landskap för ögat. Månen hade gått upp bakom de
aflägsna bergen och upplyste med nära nog hela sin skifva berg
och dal. Hans klara strålar dallrade på en vidsträckt, lugn sjö,
som erbjöd en trolsk anblick. Tåget gick rakt mot sjön och
gjorde der halt. Storartade, mörka höjder begränsade sjön på
andra sidan, och skuggorna från dem fortsattes i vattnet ända till
det ställe, der planetens strålande bild blickade fram ur sjön.
Engelsmannen stödde sig på armen och såg med tjusad blick
på den härliga taflan. Hans modiga sinne lät icke böja sig under
fångenskapen; han njöt af skönheten under denna tvungna resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
