Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken och de, som voro i närheten af de fallne, sprungo åt sidan
och stannade i sitt angrepp.
»Så desse boer skjuta!» ropade lorden, uppfyld af beundran.
Han var så upptagen af skådespelet, att han glömt sin egen trötthet
och personliga fara och med vidöppna ögon och framåtböjd endast
såg och tänkte på striden. Pieter Maritz var i samma spänning,
och ofrivilligt ryckte händerna i fjettrarna.
Nu retirerade de svarte till skogen. Angreppet hade
misslyckats, eller afstod man kanske afsigtligt från det tills vidare,
och under det flere svarta figurer blefvo liggande der ute på marken,
dök massan åter in i den skymmande grönskan och försvann för
blicken.
Långsamt, en och en i sänder, kommo nu boerna fram från
sina bakhåll.
I detta ögonblick hörde fångarna ett hväsande ljud, liknande
det, som cobra capella, den fruktansvärda glasögonsormen, utstöter,
när han reser sig för att anfalla sin fiende och med framsträckt
hufvud blåser upp halsen, och när de sågo efter Titus Afrikanen,
från hvilkens plats ljudet utgått, sågo de höfdingen svänga sin
bössa och vinka åt sina följeslagar. Han tycktes hafva växt,
hans lilla figur rätade ut sig och hans senor svälde af stridslust.
Hati pekade på branten och ilade med lätta, långa steg ned för
den, liksom glidande genom de busksnår, som täckte bergets
sluttning. Bakom följde hans krigare, och äfven fångarna måste följa
med midt emellan de båda sista svarta. Den rigtning, Titus
Afrikanen tog, skulle föra truppen midt emellan boernas led och deras
tomma hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
