Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så de tiraljera, desse boer!», sade lorden häpen. »Man ser
dem icke; ännu har jag icke kunnat upptäcka en enda hatt, och
likväl äro de icke på tre hundra stegs af stånd.»
»Så nära», svarade Pieter Maritz. »O, när jag tänker på,
att befrielsen är så nära! Men om vi toge och sprunge dit öfver,
skulle vi blifvä ett mål för båda partierna, ty boema skulle icke
genast känna igen oss, och våra fiender skulle förfölja oss.»
Lorden nickade. »Kanske vore det ändå klokt att springa
härifrån», sade han, »ty i sådant fall vore det snart ute med oss.
Men — det är en underlig känsla, som håller mig tillbaka. Jag
tror hoppet ej dör förr, än de dödat oss.»
Samtalet mellan fångarna hade gjort deras vaktare
uppmärksamma, och dessa måste hafva kommit på samma tankar som de,
ty de togo vidjor och bundo med dem tillhopa fotterna på fångarna.
Titus Afrikanen, uppfyld af raseri öfver att hans öfverfall
misslyckats, kunde icke längre tygla sin stridslust. Han vinkade
åt sina män och rusade framåt med dem. Men dessa utvalde
krigare utsatte sig icke i upprätt ställning för den fiendtliga elden,
utan de kröpo i gräset nästan på magen, ehuru alltjemt
skjutfärdiga, skjutande sig framåt med knäna och armbågarna, under det
de höllo gevärskolfven i händerna.
Boerna på andra sidan måtte hafva funnit stillheten
misstänkt och kunde påtagligen icke heller se något af fienden. Ty nu,
under det att de svarte kröpo framåt i gräset, dök än här, än
der en mörk fläck upp, som Pieter Maritz igenkände som en boeers
filthatt och utpekade för lorden.
Nu hördes åter ur de på marken krypande krigarnes mörka
linie ormens hväsning, och genast sprungo fem, sex svarta figurer
upp, stodo en sekund upprätta och kastade sig så åter ned på
magen. Omkring tio skott smälde, under det figurerna voro
synliga, men de visade sig så flygtigt, att icke ett enda skott träffade.
De svarte kröpo vidare.
»Om Fledermaus hade varit vid krigshögskolan», sade lorden
till gossen, »skulle han nu begagna tillfället att göra ett nytt
angrepp. Han måste ju höra skjutningen och märka, att hans broder
är i begrepp att anfalla.»
Knappast hade den unge officern, som med soldatens hela
ifver deltog i skådespelet framför honom, yttrat dessa ord, förr än
ett vildt tjut lät höra sig ur fjerran. Fledermaus hade känt ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
