Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust på fångarna. De med bössor väpnade männen trängde sig
fram och stälde sig bredvid höfdingen, och denne gaf en vink åt
de dömde att resa sig upp och springa derifrån. Engelsmannen
var dödsblek, men såg med förakt på höfdingen. »Dessa svarta
bofvar kunna döda oss», sade han till gossen, »men de skola icke
få se oss springa. Jag går ej ett steg.»
Derpå lade han armarna i kors öfver bröstet, lade sig rak
lång i gräset och slöt ögonen.
Pieter Maritz hade stält sig upp och knäppt sina händer.
Han såg icke på de svarte, utan upp mot himlen. Hans läppar
rörde sig, och sakta bad han en bön, som hans moder lärt honom.
»Springen, hvite, springen!» skrek höfdingen i raseri.
»Sprin-gen eller skall jag låta drifva på er med spjuten.»
Pieter Maritz rörde sig icke ur fläcken. Han fortsatte att
bedja och väntade på döden. Icke heller lorden rörde sig. Han
bet i hop tänderna och höll armarna trotsigt korslagda. Fångarna
ville icke blifva till lek för de vilda fienderna, utan, under det
de gingo mot döden, behålla sin värdighet intill det sista. Och
nu närmade sig flere svarte med assagaierna i handen.
I detta ögonblick lade Fledermaus sin hand på brödrens arm
och visade med fingret åt sidan. Titus Afrikanen såg i den
utvisade rigtningen och utstötte ett rop af öfverraskning. Afven
skaran omkring honom höll inne i sitt mordiska förehafvande och
blickade dit bort, hvarest en ny uppenbarelse ådragit sig
anförarens uppmärksamhet. Rörelsen bland de svarte var så allmän
och gaf sig så högljudt till känna, att äfven fångarna rycktes med
af den. Lorden reste sig upp och Pieter Maritz vände sina
tan-kär från lifvet på andra sidan, upphörde med sin bön och rigtade
sin blick mot samma ställe som hans fiender.
Hvad han der såg, uppfylde honom med den högsta
öfverraskning och på samma gång med glädje och förskräckelse. Vid
skogsbrynet kom i sakta mak en vagn, förspänd med en lång rad
af oxar. Djuren gingo i den vanliga lunken med under oken
nedböjda hufvud, och tre svarta män körde dem.
Nu ljöd smällen af den långa piskan ända fram och det
runda tälttaket på vagnen lyste hvitt mot den mörka bakgrunden
af skogen. Framför tåget red en man, hvilken Pieter Maritz redan
på långt håll tydligt igenkände på hållningen och det hvita skäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
