Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort i landet,, så att de hvita nybyggame fasa, när de tala om
eder. Men jag kommer till eder i den furstes namn, som tronar
i himlen och som skapat allt, hvad våra ögon skåda: berg och
skog, djur och menniskor. Han har bjudit mig att gå till eder
och förkunna eder sin vilja.»
Titus Afrikanen teg en stund, då missionären slutat, och ett
fundersamt uttryck visade sig i hans kloka ansigte. Derpå vände
han sig mot sin broder och sin krigarskara och sade med leende
min: »Här sen I, mina bröder och vänner, en af de män, som
de hvite kalla missionärer, och märken arglistigheten hos det der
falska folket. Så länge de hvite männen äro få och icke våga
mäta sina vapen mot de svarte krigarnes, så länge tala de om en
furste, som tronar i himlen och ljuga om honom att han är
osynlig. Men om han är osynlig, huru kunna de då veta, att han är
i himlen? Kunna de se det, som är osynligt? Men lätt kunnen
I märka, hvad deras saga betyder. De ljuga i hop, att den
osynlige fursten vill, att menniskorna skola lefva i frid med
hvarandra och att de svarta icke skola döda främlingarna. Men så snart
de blifvit mångtaligare, så snart de fått tillhopa tillräckligt många
bössor för att drifva bort den svarte mannen från hans fäders
jagtmarker, då tala de icke längre om den osynlige fursten, utan
de börja skjuta ned de svarte männen, röfva bort deras hustrur
och döttrar, göra deras barn till slafvar, bränna upp deras byar
och äta upp deras boskap ooh villebråd.»
Högljudt bifallsrop ocb vapenslammer voro krigarskarans
svar på höfdingens tal. Under tiden hade lorden och Pieter Maritz
närmat sig missionären, och gossen vände sig med en bönfallande
blick mot den gamle mannen, som full af häpnad betraktade
honom och engelsmannen, och kysste hans hand med nytt förtroende
och nytt hopp.
»Sen!» ropade höfdingen och pekade på denna grupp. »I
skolen snart lära känna nyttan af den osynlige fursten. Denne
gamle man skall förkunna oss hans vilja. Jag vet redan förut,
hvad hans vilja är. Vi skola skona våra fiender. Vi skola icke
kröka ett hår på en hvits hufvud. Men jag säger dig,
hvitskäggige lögnare, du har icke kommit i någon lycklig stund. Se
dig omkring, liken af de svarta männen betäcka gräset. De hafva
fallit för dina bröders kulor, och vi veta, hvad din lära är värd.
Jag har gjort bekantskap med den läran, du har icke något nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
