Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkets föda bestod mest af hirs, korn, kurbitsar, mjölk,
rötter, lök, rofvor och gulträdsfrukter. Mjölk var deras
favoritföda. I hvar hydda hängde läderpåsar, i hvilka mjölken
förvarades, tills den surnade, då den förtärdes med en pensel eller
qvast af säf, hvilken de doppade i mjölken och afslickade. Kornet
sattes fram i små korgar och åts med blotta handen eller med
en träbit eller ett musselskal. Mannen, såsom herre öfver allt,
utdelade födan åt hvar och en; endast för de minsta barnen, hvilka
tingo mjölk från en för dem bestämd ko, sörjde mödrarna.
Männen åto under bar himmel, gossarna sutto bakom dem, och hustrurna
och flickorna åto inne i hyddan. Före och efter måltiden sköljde
de sig i munnen; för öfrigt voro de mycket osnygga, tvättade sig
icke om händerna och diskade ej kärlen. Blott hundarna, som
funnos i de flesta hyddor, sörjde till viss grad för renligheten,
dermed att de slickade kärlen rena.
Missionären brukade regelbundet hvar afton på en öppen
plats i närheten af sin hydda för en större eller mindre samling
berätta historier, i hvilka han inlade någon lärdom. Han ville
dermed vänja de svarte till sig och roa dem, för att sedan så
småningom mer och mer betona det allvarliga ändamålet med
sin närvaro. De kommo gerna och lyssnade på honom, men så
väl han som hans unga vänner hade att utstå mycken påflugenhet
och oförskämdhet. De tittade, att börja med, på de hvites ansigte
och kläder, deras sätt att sitta, stå, gå, äta och dricka, gjorde sina
anmärkningar, och skämtade och skrattade. Men så snart de vant
sig vid det sällsamma, blefvo de likgiltiga och tänkte blott på
stjäla och tigga. De trängde sig inom häcken in i hyddan, satte
sig på koffertarna, hukade ned sig kring eldstaden och betraktade
allt med begärliga blickar. Ofta saknades en eller annan sak, en
sked eller en skål, och det var intet tvifvel, att de svarte tagit
det. De voro som hemma hos missionären, sofvo, pratade och
rökte inne hos honom, och smutsade med sina flottiga kroppar
ned allt. En gång stulo de en gryta af gjutjern, med hvilkens
beskaffenhet de voro obekanta, då de blott kände till smidt jern.
De togo den från elden, då Kobus, som lagade maten, ej lade
märke dertill; men som den var mycket het, släppte de den, så
att den gick sönder mot en sten. Derpå buro de bitarna till en
smed för att göra sig verktyg af dem, gjorde upp en koleld och
höllo skärfvorna med tänger öfver glöden för att de skulle mjukna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
