Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet. Höfdingarna blefvo feta, och det vore icke något godt
tecken, ty en höfdings fetma förrådde, att han föga sörjde för sina
undersåtar och försummade bruket af vapen. Sedan talaren slutat,
uppträdde en annan och derpå en tredje. Hvar och en frambar
ett liknande klagomål. Boskapen minskades, skarans anseende
aftoge, krigarne blefve under sådana förhållanden olustiga. Och
till sist rigtade en fjerde talare under allmänt bifall från
menigheten en uppfordran till Titus Afrikanen, att genast mot en stor
lösesumma återlemna den unge engelsmannen åt hans landsmän,
döda boersonen, skicka bort missionären och derpå företaga ett
stort härnadståg mot boerlandet, för att upprätta värdigheten i
hans höga embete.
Missionären, hvilken jemte lorden och boersonen närvar vid
mötet, förundrades icke öfver denna förhandlingarnas gång, då
han var väl bekant med den frimodighet, med hvilken
rådsförsamlingarna hos de flesta sydafrikanska folk yttrade sig mot
höfdingarna. Men han förvånades öfver, att ingen invändning
förnams sedan anklagarne tystnat; vanligtvis brukar nämligen den
tadlade höfdingen försvara sig, sedan de missnöjda talat slut.
Han brukar spara hela sin vältalighet och med ljungande språk
gissla dem, som vågat sätta sina fötter på hans nacke. Men här
skedde ingenting sådant. Titus Afrikanen förblef sittande med
sänkt hufvud, som anginge saken honom ej eller som visste han
ej, hvad han skulle säga. Alla sågo med undran på honom, och
hans broder Fledermaus reste sig och betraktade honom
förebrående.
»Talar du icke?», frågade Fledermaus. »Har du ingenting
att säga och skall jag, den yngre, tala i ditt ställe?»
Titus Afrikanén steg långsamt upp, stödde sig på stridsyxan,
som han bar i den högra handen, såg med vemod öfver
menigheten, under det hans ansigte ryckte af smärtsamma känslor.
»Mina vänner», började han, »det bodde en gång en höf ding
der borta i de aflägsna dalarna, der solen står om middagen.
Han bodde med sin broder och sina systrar på de fält, som tillhört
hans fäder, och rundt omkring voro ängarna fulla af boskap.
Han var lycklig och rik. Men Morimo vredgades på honom och
lät hvite män komma till hans land. Han förlorade genom
boerna allt, hvad han egde, sin boskap, sin familj, sina ängar och
åkrar; endast hans trogna broder, hans vapen och några vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
