Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blefvo honom öfriga. Han svor att aldrig förlåta de livita och
drog upp i bergen; der samlade han kring sig flere hundra tappre
män och förde krig mot boerna. Han blef åter rik och stark,
men lycklig blef han ej. Ty i hjertat pinades och oroades han
af det osynliga väsende, som de hvite känna. Det hviskade till
honom, att de ihjelslagne männen och de faderlösa barnen
vredgades på honom och icke skulle lemna honom ro, derest de en
gång efter döden mötte honom på det ställe ofvan jorden, der de
döda lefva. Nu har detta osynliga väsende blifvit så mägtigt i
honom, att han är bedöfvad af det och icke kan tåla åsynen af
sina krigare och den feta boskapen. Han vill icke mer med
vapen draga ned på slättbygden och utbreda mord och brand bland
de hvita. Derför, faren väl, krigiska vapen och höfdingesmycken!
Titus Afrikanen vill icke mer bära er, han vill lefva undangömd
och bedja Gud vara hans själ nådig.»
Vid dessa ord lade höfdingen stridsyxan och bössan på
marken, drog af de gyllene armringarna och tog fjäderprydnaden från
sitt hufvud.
Ett ögonblick herskade djup tystnad i den bestörta,
församlingen; men derpå uppstod ett högljudt skrik och hånande skratt,
och flere af anförarne grepo sina kastspjut, som ville de stöta ned
höfdingen, hvilken erbjöd ett i deras ögon så jemmerligt skådespel.
Men i ett nu ändrade sig dess hållning, och det blef alldeles
tyst. Två mörka, smidiga gestalter trädde in i ringen, och Pieter
Maritz igenkände zulukonungens utskickade, Humbati och
Moli-habantschi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
