Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dina gerningar, så visa dem detta och åberopa dig på min
rekommendation! Du har i alla fall behandlat mig bättre, än någon
röfvarhöfding i Europa skulle gjort.»
Fledermaus visade en rad glänsande bvita tänder och stack
under tacksägelse det vackra etuiet i sitt lifskört.
Under tiden framträdde tolf kafferkrigare ur Fledermaus’
band, med spjutet i högra handen, skölden i den venstra och
stridsyxan och knifven i gördeln. De utgjorde den eskort, som
sändebuden bestält åt sig till skydd under vägen. Till de hvite’s
högsta förvåning framträdde äfven Titus Afrikanen. Han var
obeväpnad och bar inga fjädrar i håret, utan var lika enkel i sin
drägt som missionärens tjenare. Honom följde omkring tjugu af
hans trognaste anhängare, hvilka icke ville öfvergifva liöfdingen,
utan jemte honom blifva kristna.
»Låt mig stanna hos dig!», sade han till missionären. »Jag
har ännu så mycket att fråga dig om. Jag lemnar min själ åt
dig, på det du må rädda den.»
Missionären var djupt rörd af den annars så högmodige och
vilda krigarens ödmjuka uppträdande. Han slöt honom i sina
armar och utropade: »O, Titus Afrikanen, du har gjort mycket!
Du har utkämpat den svåraste kampen och du har segrat!»
Nu satte sig tåget i gång och lemnade högslätten för att i
sydostlig rigtning draga vidare. Främst gingo sändebuden, efter
dem missionären och Titus Afrikanen, inbegripna i ett allvarligt
samtal, bakom dem den fome röfvarfurstens anhängare, af hvilka
en ledde missionärens häst. Efter dessa kom oxvagnen, bakom
den redo boersonen och lorden, och sist följde de tolf svarta
kri-garne, som utgjorde eskorten.
Långsamt skred tåget nedåt slätten, som ligger i sydost och
vattnas af bifloderna till den i indiska oceanen utfallande Umzuti,
och är betäckt med många skogar. Då det blef afton, hade man
ännu icke kommit till foten af berget, och i en vacker grön dal
rastade man. Med ett så talrikt och tappert följe behöfde man
ej tänka på fara, ehuru djurens konung lät höra sitt rytande i
fjerran. En stor eld tändes, och djur, som fallit för de flinka
krigarnes assagaier under marschen, blef vo stekta. Följande dag
fortsattes färden, och efter några timmar var man nere på slätten.
Stora grässlätter, liknande böljande hveteåkrar, betäckte landet, och
mellan dem stodo här och der hela lundar af mimosor. Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
