Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade på nytt. Lejonet hade rest sig och såg rytande bort mot
gossen. Kulan träffade denna gång midt i gapet, utan att djuret
likväl dödligt sårades. Utom sig af raseri, störtade det sig framåt
utan att bry sig om kafferna, hvilka ville angripa det från sidan.
Pieter Maritz var åter i sadeln och jagade derifrån. Lejonet följde
blott ett kort stycke och böjde sig så ned igen. Dess bröst var
öfverhöljdt af blod, som flöt ur munnen. Pieter Maritz höll åter
in hästen, hoppade af och sköt två skott. Denna gång följde
lejonet icke efter. Den ena kulan hade krossat den högra ramen,
den andra genomborrat bröstet. Men lifvet var så segt hos detta
starka djur, att det behöfde ännu en sista kula för att dö. Det
var ett mycket gammalt lejon, hvilket blifvit så modigt genom
en lång jagtlycka, att det vågade angripa på dagen.
På sjette dagen anlände tåget till zuluernas första förpost
på gränsen, hvilken skulle hålla utkik på fienderna och förekomma
kreatursstölder från det inre landet. Med vördnad helsade
zulu-krigarna sändebuden. På detta ställe, ett smalt pass mellan två
skogbevuxna höjder, hade man en syn, som till och med
öfver-raskade missionären, så hemmastadd i landet han än var. Ett
underbart skönt och jettelikt träd stod i dalen, ett slags fikonträd,
som utsträckte sina löfrika grenar och q vi star åt alla sidor och
liknade en lind, ehuru större. Ur löfverket framtittade spetsiga
tak såsom på hyddor, och svarta ansigten visade sig mellan
grenarna. Flere svarta sutto äfven på trädens rötter. Trädet var
bebodt, och icke färre än sjutton små hyddor kunde räknas på
dess grenar. De hvite stego nyfiket uppför stammen och besökte
innevånarne, hvilka tillhörde den infödingsstam, som fordom
befolkat landet, men nu var nästan utrotad. De små hyddorna, i
hvilka en karl knappast kunde stå rak, voro mycket uselt inredda.
Torrt gräs täckte marken, och ett spjut, en träsked och en gryta,
full med torkade gräshoppor, var den enda egendom, som fanns
hos den familj, som de besökte. Boningen var så inrättad, att
på en platform af bräder en spetsig hydda, i form af en
skyllerkur, reste sig. Denna hydda, som knappt var två meter i
genomskärning, upptog endast halfva platformen; den andra hälften
bildade en öppen plats framför ingången. En qvinna med ett barn
vid bröstet satt i dörren, och mannen och några gossar vaggade
sig på grenarna strax bredvid. Missionären bad om något att äta,
och hustrun bjöd honom villigt på gräshoppor. Flere andra qvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
