- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
135

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Täta hopar af krigare omgåfvo platsen, man vid man i flere led,
tigande och orörliga. Enligt engelsmannens beräkning uppgingo
de till vid pass tio tusen man. De tycktes vara indelade i
regi-menten, åtskilda genom färgen, ty på ett håll var allt blått,
sköldar och fjädrar, på ett annat hvitt, här rödt, der svart och längre
bort gult. Ofverallt blixtrade de breda spjutspetsarna öfver
högra axeln.

Midt under den djupa tystnad, som herskade på platsen,
ljöd ett kommandorop bakom hästarna, och slamret af spjut och
sköldar kunde förnimmas. De tusen krigare med röda sköldar,
som bildat häck, marscherade i ordnade led bakom gästerna in
på den fria platsen och tillslöto ingången. De marscherade med
jemna steg, gjorde halt och vändningar, så att allt utgjorde ett
tramp, ■ ett slag och ett vapenrassel.

»Goddam!», ropade engelsmannen. »Dessa negrer exercera
bättre än drottningens garden!»

Nu gjorde man tecken åt gästerna att stiga af sina hästar.
De efterkommo denna hofmännens anordning och höllo hästarna
vid tygeln. Strax derefter uppstämdes en krigssång, och hästarna
fnöso af rädsla, då denna väldiga musik af bröt den djupa
stillheten. Det var ett slags harmoni i sången, och alla krigarne
stampade takten med fotterna, men i det hela taget rullade sången
som en åska och hade en ihålig, skakande klang, i det att
kri-garne höllo sköldens kant för munnen och med sina lungors hela
styrka vrålade i dess kupighet. På vissa ställen afbröts detta
dundrande läte af en musik, som tycktes komma ur sjelfva
afgrunden. Den lät som en härmning af de döendes qvidan på
slagfältet, blandad med segrarnes gälla, hvisslande jubelrop.

På en gång upphörde sången, och åter inträdde dödstystnad.

Främlingarna sågo sig med förvåning om och frågade
hvarandra med blickarna, hvad detta kunde betyda, då i det
samma midt emot dem krigarnes led öppnade sig, och
monarken trädde fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free