Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benen lyste hvita. I början redo ynglingarna bakom kolonnen,
men då den starka lukten af det myckna fett, med hvilket
zulu-erna äro ingnidna, stack dem i näsan, satte de af i raskare takt
och redo upp vid sidan om truppen. Krigarnes språng var
allt-jemt det samma. De sprungo i vestlig rigtning, till dess
konungens kulle knappast syntes; sedan vände de åt söder, beskrefvo
en båge och sprungo derpå tillbaka i öster. Hästarna frustade
och började blifva varma, men intet vare sig stönande eller
flåsande hördes från zuluema. Taktmessigt ljödo stegen från de
nakna fotterna, skramlet från ringar och kedjor, och med samma
snabbhet rörde sig de smala benen. Visst måste de hafva blifvit
varma, men ingen svett syntes på de skinande svarta kropparna
och ansigtena, ur hvilkas djupa natt de granna, hvita
tänderna lyste.
»Svettas karlarna verkligen icke?», frågade lorden gossen.
»Kanske att man bara icke ser svetten för fettets skull, som
täpper till porerna. Allt skiner; man vet icke, om det är olja
eller svett.»
»Jag tror icke, att de svettas», svarade Pieter Maritz. »Ser
ni, mylord, huru jemn deras andhemtning är, och huru de rulla
med ögonen af idel tillfredsstäld fåfänga? De äro stolta öfver att
få visa sig för sin konung.»
En hel timme hade förgått, innan krigarskaran åter var vid
kullen, och i samma ordning, som den brutit upp, utan att en
enda man störtat eller blifvit efter, ryckte den fram. På ett ord
gjorde den halt och utbröt i ett förfärligt vrålande, som vittnade
om att alla voro vid goda lungor.
Konungen log, då lorden uttalade sin förvåning. »Mina
trupper marschera en dag och en natt utan att hvila», sade han
med stolthet. Derpå lät han några män komma fram och kasta
till måls med assagaierna. En måltafla, stor som en hand,
uppsattes, och krigarne kastade på hundra stegs afstånd. De bästa
skyttame måtte hafva blifvit utvalda, ty de träffade utan att
någonsin fela. Sedan visade konungen den trupp, hvilken särskildt
haft uppvisning, en gunst. Han skickade Humbati ned för kullen
och lät säga den, att den skulle få gifta sig. Det var en ännu ung
trupp, och denna tillåtelse var en stor ynnest, då den icke såsom
öfligt gafs efter en strid. Krigarne råkade i rigtig glädjeyrsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
