Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom. Han utdelade några befallningar, och flere officerare ilade
med dem till trupperna. Kommandot ljöd efter lederna, och de
hvite sågo att trupperna lemnade fältet. Blott två hundra femtio
man af det blå regimentet följde konungen. Äfven de hvite
er-höllo befallning att följa honom.
Tschetschwajo fortsatte sin färd ungefär en timme, till dess
man icke mer kunde se elden och röken från byn. Då gjorde
han halt i en skog och lät slå läger för natten. Han var
synbarligen vid dåligt lynne, och de hvite märkte, att han dels
skämdes öfver att hafva bjudit dem på ett skådespel, som han för sent
märkte var dem pinsamt, dels vredgades öfver missionärens tadel.
Sviten smög under tystnad omkring konungen, hvar och en i
ångest att ett oväder i ett nu skulle urladda sig på hans hufvud.
Tschetschwajo lade sig, inhöljd i sin lejonmantel, under ett träd,
hans följe, ungefär hundra man, lade sig likaledes i en ring kring
honom, tjenarne litet längre bort, sedan de upptändt några
lägereldar, och de blå stalde i hop sina spjut, lade sköldarna på
marken och kröpo nakna ned under trädeu, utan mantlar eller täcken.
Pieter Maritz uppsökte en plats mellan flere höga buskar, der
han lät tjenarne utbreda några mantlar till ett läger och binda
hästarna.
Sakta samtalade de hvite med hvarandra. De voro
smärtsamt upprörda.
»Der ser ni, min herre, huru rätt den engelska regeringen
har att taga i hop med dessa vilda furstar», sade lorden. »Jag
måste tillstå, att jag, under åtnjutande af den kungliga
gästfriheten, kände samvetsförebråelser öfver, att jag handlade trolöst
genom att åtaga mig ett sändebud, på hvars framgång jag icke
kunde tro. Men sedan jag sett detta, bekymrar jag mig icke
mera om Tschetschwajos öde. Han är ju som ett vildt djur!
Hela min varelse darrar ännu. Aldrig skall denna syn gå ur
mitt minne.»
Först sent somnade de. Men efter ett par timmar väcktes
de åter genom ett larm. Lejonets fruktansvärda rytande hördes,
och ett gält skrik följde derpå. Då vaknade hela lägret.
Då Pieter Maritz sprungit upp och gnuggat sömnen ur
ögonen, märkte han att eldarna slocknat och att den första
morgon-rodnaden öfvergöt den östra horisonten med ett rödt sken.
Troligtvis hade tjenarne, öfverväldigade af trötthet, försummat el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
