- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
156

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

darna, så att de slocknat, och derigenom hade ett lejon dristat
sig inbryta i lägret. Blott ett rytande och ett skrik hade
förnummits, och nu genljöd hela lägret af klangen från sköldar och
spjut och många rop. Men för Tschetschwajos dunderstämma
tystnade äfven detta larm. Konungen var i raseri. Kedan vid
dåligt lynne aftonen förut, hade han genom lejonets öfverfall
helt och hållet kommit ur den vanliga fattningen. Pieter Maritz
såg honom hota sitt följe, och strax derpå de svarte krigarne
samlas. Han fick veta, att lejonet dödat en man och släpat
honom med sig.

Tschetschwajo befalde i sitt raseri sina krigare att föra
lejonet lefvande till honom. Med egen hand ville han döda det djur,
som varit nog djerft att intränga i det kungliga lägret. Och lydigt
lemnade det blå regimentet sina spjut, klubbor och sköldar, för
att med blotta händerna jaga djuret. De ryckte af vidjor och
togo rep från köksattiraljen.

Då Pieter Maritz såg dessa förberedelser, skyndade han att
meddela saken åt missionären och lorden. Hans vänner ville icke
tro, att det verkligen förhöll sig så, men Pieter Maritz misstog
sig ej. Han sadlade Jager, kastade bössan öfver axeln, och red
ut tillsammans ined de obeväpnade jägarne.

Då Pieter Maritz kom ut ur skogen, hvarvid han valde ett
ställe, som konungen ej kunde öfverskåda, fann han krigarne redan
på marsch. De sökte lejonets spår i gräset, och hvarken knot
eller vägran eller fruktan märktes hos dem. Som de voro alldeles
obesvärade af vapen, sprungo de som vindthundar. Pieter Maritz
måste rida i skarp traf för att hinna dem. Det hade blifvit dag,
och den gröna mattan var öfvergjuten med ett rödt ljus.
Långt-hän skimrade slätten, och blott här och der såg man i landskapet
små lundar och snår. Sannolikt gömde sig lejonet med sitt byte
i något snår. Långt hade det ej kunnat fly, ty det hade ju att
släpa med sig den döda kroppen. De svartes plan var mycket
enkel. Sedan de funnit rofdjurets spår, sprungo de i en lång
smal linie i den funna rigtningen och omringade och undersökte
under vägen busksnåren och lundarna. De gingo dervid till väga
med en sådan djerfhet, att gossen förundrade sig. Han höll
sig forsigtigt på afstånd, när man närmade sig någon
trädbe-vuxen plats.

Under denna skallgång fick man upp månget villebråd. Små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free