Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfånga något ljud. Han måtte hafva märkt, att jägarne
närmade sig, ty han utstötte ett trumpetlikt varningsrop, hvarefter
de andra djuren tungt började röra sig efter honom. I detta
ögonblick sprungo fyrtio jägare under hofjägmästarens ledning
upp ur buskarna vid stranden och rusade lös på djuren. I
högsta grad upprörd, såg Pieter Maritz på.
Halfva jägarskaran angrep anföraren för hjorden. Som en
jette, angripen af dvergar, gick han der. Två af zuluerna stälde
sig i hans väg och sprungo derpå bort för att reta honom att
förfölja; de andra lurade på sidorna, för att, efter hvad Pieter
Maritz förmodade, ränna sina spjut mellan hans refben. Men
elefanten brydde sig om ingenting. Han utstötte ännu en gång,
och nu mycket starkare, det trumpetlika ljudet, och då dervid
alla djuren samlat sig bakom honom, med ungarna i midten,
svängde han snabeln högt i luften och rusade med fladdrande
öron in i dalen. De andra följde efter. Det blef ett buller och
brak, som Pieter Maritz aldrig hört maken till, då de bröto genom
buskarna vid stranden, trampande på kullfallna stammar och
grenar. Jägarne stannade vid sidan af dem, då de flydde, och ännu
hade intet spjut kommit vid djuren. Men nu ljöd i dalen ännu
ett annat larm, de blå krigarnes gälla rop. De spärrade vägen
för elefanterna och ville drifva dem tillbaka till floden. Ett
förfärligt oväsen skallade i den milda, berusande tropiska natten.
De väldiga djurens trumpetande öfverröstade krigarnes rop, och
tydligt hördes af månget ångestr och smärterop, att de oförskräckta
zuluerna, hvilka måste sätta sitt lif på spel för att underhålla sin
konung och hans gäster, hade att bestå en svår kamp och fingo
smaka på elefanternas både betar och snablar. Flere af
kolosserna återvände genom dalen, hvilket bevisade, att åtminstone
delvis jagtplanen lyckats, om ock flere af elefanterna brutit sig
igenom.
Främst stormade elefanten-anföraren. Men Pieter Maritz
märkte till sin förvåning, att han mindre tycktes vara betänkt på
flykt än på att skydda sina kamrater och ungarna. Fyra djur,
mindre än han, men likväl väldigt stora, trängde sig jemte honom
kring ungarna. Så togo de vägen just mot det ställe, der Pieter
Maritz låg. De tycktes ämna springa utefter floden. Men
knappast blef den store anföraren åter synlig, förr än hofjägmästaren,
en atletisk, nästan alldeles naken gestalt, kastade sig mot honom’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
