Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sin jägarskara. Det gälde att bereda konungen ett värdigt
skådespel. Men trots sin vighet och smidighet kom han till korta.
Elefanten fattade honom med snabeln i hans konstrika hårfrisyr,
svängde honom högt i luften, kastade honom till marken och
söndertrampade honom i nästa ögonblick till en blodig massa. Derpå
vände han sig om. Han kände flere spjutspetsar intränga i sina
bakfötter. I raseri grep han en af jägarne, som hade sårat honom,
slungade honom till marken och borrade sin huggtand genom
bröstet på honom. Men de viga jägarne voro åter bakom honom
och sönderskuro med sina breda spjutklingor senorna på båda
bakfötterna, så att det väldiga djuret stönande sjönk till marken,
medan en blodström färgade jorden.
Nu såg Pieter Maritz en syn, som djupt rörde honom. De
andra djuren, ehuru likaledes omsvärmade af jägare, trängdes
kring den fallne och sökte resa honom upp med sina snablar,
hvarunder de utstötte klagande läten, men han sjelf slog snabeln
kring en unge, som ville han skydda honom för fiendernas vapen.
Som onda andar sprungo de tjutande zuluerna kring kolosserna,
hvilka hjelpsamt bistodo hvarandra.
Snart sprängdes gruppen. De blå krigarne bröto fram ur
dalen, och de nakna, svarta figurerna svärmade omkring som
flugor. De angrepo djuren från alla sidor, hundratals assagaier
susade genom luften och borrade sig in i de stora kropparna,
och ehuru mången dumdristig jägare måste sätta till lifvet, hlefvo
likväl djuren åtskilda och omringade, hvart och ett särskildt. Nu
genombröt en elefant, som väl hade tio assagaier i ryggen och i
sidorna, jägarringen och rusade med högt lyft snabel mot det
ställe, der Pieter Maritz låg. Det var ingen tid för gossen att
springa upp och skynda derifrån. Han blef liggande helt stilla,
ty hade han rest sig, hade djuret gripit honom med snabeln.
Men då elefanten syntes midt öfver honom och hans väldiga fötter
trampade alldeles invid gossens hufvud, af sköt Pieter Maritz sin
bössa, utan att sigta, mot den jettelika, svarta gestalten och skrek
tillika med sina lungors hela styrka. Djuret måtte hafva blifvit
förskräckt af skottet och skriket, då det ingen fiende såg, ty det
tvärstannade, trumpetade högt och drog sig åt sidan. Snart
hade jägarne åter upphunnit det, då det för sina sår endast
kunde långsamt flytta sig, och så sjönk äfven denna elefant till
marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
