- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
167

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gästerna varse en hvit man, som mottog konungen i dörren. Det
var en fabrik för krut och patrontillverkning, och ett helt magasin
var fullt med gevär. Svarte arbetade under den hvites ledning.

Gästerna försökte samtala med den europeiske landsmannen,
men denne tycktes vara oangenämt berörd af att se landsmän
och svarade kort och buttert. Det var omöjligt att upptäcka,
hvilken nation han tillhörde. Han talade engelska och holländska
lika flytande. Missionären förmodade, att han var en förbrytare,
som rymt från någon straffanstalt i kolonierna.

Sedan konungen med stolthet visat sina fabriker, hvarvid
han ofta betraktat lorden för att se, hvilket intryck de gjorde på
honom, förde han sina gäster till en upphöjd plats, från hvilken
man kunde få en öfverblick af manövern. Dabulamanzi lät
regi-menten utföra några rörelser, under det han sjelf red en med
tigerhud sadlad fuchs.

När trupperna sedan hvilat ut och spisade sitt vanliga mål,
gingo Pieter Maritz och lorden omkring bland dem och besågo
deras gevär. Det var endast bakladdningsgevär, ehuru af olika
system: en afdelning hade tändnålsgevär, en annan
chassepot-gevär, och af denna olikhet så väl som af det dåliga skick, i
hvilket de befunno sig, kunde man sluta till att det var gamla
gevär, som köpts upp af handelsmän. Tschetschwajos rike sträckte
sig i norr till Delagoaviken, och konungen hade sannolikt för
guld, elfenben, strutsfjädrar och boskap tillbytt sig gevären af
portugiserna.

Nu lät Dabulamanzi det ståtliga regimente, som var
konungens eget garde, marschera upp. Det bestod af idel äldre män,
omkring fyratio år gamla, och många af dem voro verkliga
praktexemplar, bredaxlade, högväxta och muskelstarka. Prinsen lät
dem lägga spjut och sköld i gräset: regimentet skulle nu hafva
en uppvisning i målskjutning under anförande af Humbatis yngre
broder.

Men denna målskjutning aflopp illa. Endast få skott
träffade måltaflorna, och snart voro de tre uppstälda kolonnerna endast
en vild, oordnad, vrålande hop. Konungen hade en mörk uppsyn
och prins Dabulamanzi befalde regimentet att afbryta.

Nu valde man ut tjugu män, hvilka en och en i sänder
skulle pröfva sin skicklighet. De stodo på ett afstånd af två
hundra steg från en boer, som var gjord af papp och målad. Konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free