Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spets. Det var ett mål, som icke kunde upptäckas hvarken af
lorden eller missionären, blott zuluernas och boergossens skarpa
ögon, hvilka icke blifvit mer eller mindre närsynta genom läsning
och voro öfvade på jagt och i krig i fria luften, sågo det fina
målet, som rördes af vinden.
Konungen lät först zuluerna skjuta. Men alla sköto förbi,
med undantag af den man, som förut hade träffat ögat. Denne
träffade visserligen icke fjädern, men hans kula söndersköt
spjutskaftet strax nedom spetsen.
»Bra, mycket bra!», ropade konungen och lät en af sina
hofherrar draga af hans guldarmband och räcka det åt den
lyckliga skytten.
Ett nytt spjut uppsattes med den svarta fjädern på spetsen.
Pieter Maritz trädde fram till den plats, som zulun lemnade, satte
fram venstra foten och lyfte långsamt bössan. Under en sekund
sigtade han, och i det ögonblicket kunde ingen klippa stå
orörligare. Nu brann skottet af, och den lilla fjädern var
försvunnen; spjutet stod som det stått förut.
Konungen ropade bifall, men i hans ögon lågade undertryckt
raseri. »Här», sade han, beherskande sig, i det han drog en
guldring från sitt finger, »här har du belöningen! Konung
Tschet-scbwajo tackar dig för det skådespel, du beredt honom.»
Derpå vände han sig om och gick med sitt följe derifrån.
Pieter Maritz betraktade ringen; den var tjock och tung, och en
rubin lyste i den. Men den var mycket för stor för gossens
finger, och han hängde den derför på en läderrem kring halsen.
Missionären stod med sorgsen blick bredvid. Han fruktade
konungens oguust.
Konungen var verkligen vredgad. Hela uppvisningen hade
misshagat honom, och boergossens målskjutning hade drifvit hans
missnöje till spetsen. Emellertid tog hans vrede en annan
rigt-ning än den missionären befarat. Han samlade sitt hof och de
högste indunas i Dabulamanzis armé och lät chefen för
gardesregimentet, Humbatis broder, träda fram för sig.
»Lägg af skölden och spjutet!», ropade han i hotande ton
till honom.
Denna befallning fylde de närvarandes hjertan med
förskräckelse, ty de visste, hvad den innebar. Humbati, som stod bredvid
missionären, skiftade färg och sträckte ängsligt deltagande fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
