Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ett rop af förskräckelse. Qvinnan sprang upp och skrek
likaledes i ångest. Nu blef konungen uppmärksam och frågade,
hvad som vore å färde.
»Här äro de ringaste af konungens undersåtar», sade
missionären med stadig röst. »De veta, att konungens ögon vaka
öfver de ringaste lika väl som öfver de mägtige, derför våga de
nalkas honom med en bön.»
»Hvad vilja menniskorna?», frågade Tschetschwajo med
rynkad panna.
»De hafva två söner, hvilka blifvit bortröfvade af
konungens trupper. De önska få dem tillbaka, ty deras hjertan hänga
fast vid barnen. Det är gossar, som ännu icke kunna föra vapen.»
»Min fader vill beröfva konungens här på ungdomen för att
tvinga konungen till fred», sade Tschetschwajo med ett till
hälften förtretadt löje. Men derpå sade han några ord till en af
här-förarne; denne aflägsnade sig, och konungen vände sig åter till
sin broder. De stackars menniskorna kysste missionärens fötter
och händer, då de af förloppet slöto till, att deras förhoppning
skulle gå i uppfyllelse. De erbjödo missionären sina usla
skänker, hvilka denne vänligt tillbakavisade, hvarpå han gaf dem föda.
Men hoffolket talade sins emellan med förundran öfver den hvita
mannens inflytande.
Icke lång stund derefter kom härföraren tillbaka med en
gosse vid sidan. Qvinnan utstötte ett skri och sprang så hastigt
emot gossen, att man trodde hon skulle störta. Hon omfamnade
barnet och grät af glädje. Den andre gossen var död. Nu
be-falde konungen, att det lefvande barnet skulle återgifvas åt
föräldrarna, och att de med några kreatur skulle göras skadeslösa
för det andra.
»Ar min fader nu till freds?», frågade konungen. »Ar hans
hjerta nu hvitt? Vill han blifva min gode fader?»
»Ja», svarade den gamle mannen, »men med vilkor, att
Tschetschwajo blifver min gode son.»
Konungens omgifning betogs af fasa öfver detta djerfva
språk. Men då konungen utbrast i ett hjertligt skratt, instämde
alla i det.
Under tiden förbereddes ett nytt skådespel. Pieter Maritz
märkte, att konungens garde marscherade fram i en lång linie
med sina underbefälhafvare i spetsen. På några hundra stegs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
