Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorden svarade, att han var tacksam för den kungliga
gästfriheten och skulle punktligt uträtta uppdraget. Likväl visste ju
konungen, att han var en helt ung man och icke någon stör
induna. Derför kunde han hvarken lofva framgång åt det
hudskap, han öfverförde, ej heller på förhand säga, huru
guvernören skulle mottaga det. Emellertid var han öfvertygad om att
guvernören visste att uppskatta Tschetschwajos magt och skulle
erkänna betydelsen af ett förbund med den mägtige konungen.
Då lorden svarat detta, visade konungen tillfredsställelse.
Han lät en af sina hoftjenstemän hemta ett perlband af högt värde
och räckte det åt den unge officern. »De engelska höfdingarna
bära icke sjelfva sådana smycken», sade han nådigt leende, »men
du kan hänga kedjan på din favorithustru till minne af
Tschet-schwajo. Res, när du vill, landet ligger öppet framför dig!»
Lord Fitzherbert rodnade, då han tänkte på flickan med
gazellögonen hemma i gamla England, och han log af glädje vid
tanken på att kanske få återse henne, och att kanhända en gång
den svarte furstens skänk skulle pryda hennes smidiga hals, då
han skulle blifva nog lycklig, att få kalla henne sin maka. Han
tog fram sitt briljanterade ur och räckte det åt konungen jemte
guldkedjan.
»Jag vet, att denna skänk icke är konungen värdig», sade
han, »men kanhända gifver du leksaken åt en af dina
favorithustrur till minne af engelsmannen, som tackar dig för sin frihet.»
Tschetschwajo upptog gåfvan mycket nådigt och lemnade
uret åt en af kammarherrarne. Audiensen var dermed slut och
med en artig bugning afskedade konungen sin gäst.
Med strålande ansigte stannade lorden hos missionären och
talade med honom om tiden för sin afresa. Den gamle mannen
rådde honom att stilla bida och låta konungen sjelf bestämma tid
och sätt. Under tiden närmade sig Humbati de hvite och vände
sig till lorden med den underrättelsen, att han skulle hafva äran
ledsaga honom på resan.
»Konungen har befalt mig att föra dig till gränsen», sade
Humbati, »och har gifvit oss till betäckning en skara krigare. Vi
skola resa genast efter solnedgången och kunna efter sex
dagsresor uppnå gränsen. När vi kommit till Buffalofloden, går du
öfver den in i Natal. Men jag skall stanna vid floden och invänta
det svar, som guvernören i Natal sänder konungen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
