Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnar dig. Kanske kommer snart den tid, då dina öron skola
öppnas, och då du bättre skall förstå att värdera min vänskap
än i dag.»
Dermed gick han. Men samtalet med missionären måtte
hafva oroat honom. Kanhända var hans egenkärlek sårad,
kanhända var han lysten att få höra talas om saker, hvilka voro
honom nya och obekanta, kanhända ville han i de andra
doktorernas ögon nedsätta den hvites anseende — nog af, han kom
redan efter ett par dagar, då det allt fortfarande icke regnat,
tillbaka, och denna gång i sällskap med flere doktorer och höfdingar.
Missionären mottog besöket på den öppna platsen utanför sin
hydda, då hyddan var för liten att rymma alla gästerna.
»Denne man tror, att det finnes en Gud», sade regnmakaren
högt och pekade på missionären. »Hvad månde han mena med
en Gud?»
»Jag vill ställa till dig en annan fråga», svarade missionären.
»Hvad anser du för den högsta lycka?»
»Det kan någon annan säga dig», sade regnmakaren
undvikande. »Fråga denne tappre höfding här!»
Han pekade vid dessa ord på en kraftfull krigare. Denne
eftersinnade ett ögonblick och sade: »Den största lycka är, att
blifva berömd af konungen och få en gyllene ring af honom.»
»Nu skola vi fråga en af doktorerna», sade missionären.
»Säg mig du» — han vände sig till en fetlagd man med hög
hufvudprydnad— »hvad som är din högsta lycka!»
»Den största lycka», sade denne, »är ett fält, så långt du
kan se betäckt med eldar, och öfver h varje eld en gryta med
kokande kött, och allt detta kött min tillhörighet.»
»Ser du», sade missionären till regnmakaren, »icke hvar och
en vet, hvad lyckan är; ty den ene anser henne bestå i ett, den
andre i ett annat.»
»Den hvite trollkarlen är mycket slug», inföll regnmakaren.
»Han liknar den antilop, som kallas dykare, ty han försvinner,
när man vill gripa honom, och dyker upp på ett annat ställe.
Säg mig nu, har du icke sagt, att det finnes en Gud, som skapat
allt, jord, himmel, menniskor och djur?»
»Ja visst, det har jag sagt», svarade missionären. »I
begynnelsen var allt mörkt och tomt, Gud satte sol och måne på himlen,
så att det blef ljust, och han skapade på sex dagar allt, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
