- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
187

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våra ögon se. Sist skapade han menniskan till att herska öfver
hela jorden, och sade att hon skulle blifva lycklig, om hon
upp-fylde Guds bud. Derför är menniskans högsta lycka att göra
Guds vilje. Men jag liknar icke någon dykare, ty här står jag
och lär alltjemt det samma.»

Regnmakaren vände sig till åhörarne och sade: »Der sen
I, huru denne vise man står och berättar sagor för er. Säg
mig», sade han, vänd till missionären, »huru är det möjligt, att
en Gud skapat menniskorna, då menniskorna äro så olika, att man
tydligt ser, att han under arbetets gång sjelf skulle hafva blifvit mera
fullkomlig? Först har han då försökt sig på buschmännen, men
de behagade honom icke, emedan de voro så fula och hade röster
som grodor. Efter dem har han gjort hottentotterna, och dessa
blefvo något bättre, men de gjorde honom ingen glädje. Då
öfvade han sin konst på betschuanerna, och det blef ett stort
framsteg. Sedan gjorde han Swazi- och Zulufolken, och dessa
syntes honom vara sköna, tappra och kloka män. Men till sist»
— härvid log regnmakaren hånfullt, till hälften förbindligt och
gjorde en bugning för missionären — »till sist måtte han hafva
gjort de hvite. De äro så kloka, att de draga alla svarte vid
näsan. Men du har ju sagt, att Gud är fullkomlig, således kan
han icke hafva gjort framsteg i sitt arbete.»

Doktorerna började skratta högt och höfdingarna instämde.
Alla hånade de missionären och ropade bifall åt regnmakaren.

»Så säg mig då», inföll missionären, då det åter blef lugnt,
»hvarifrån, enligt din mening, menniskorna komma, och hvarför
de äro så olika.»

»Det vet jag icke», sade regnmakaren. »De lärde hafva
icke utgrundat det. Men troligt är, att menniskorna stigit upp
ur vattnet. Allt, som lefver, har troligtvis kommit ur vattnet, och
emedan vattnen äro mycket olikartade, måste äfven menniskorna
hafva blifvit olikartade. Följaktligen är regnmakarens vetenskap
den högsta. Den sysselsätter sig med vattnet, ur hvilket allt
lef-vande kommit, icke allenast menniskorna, utan äfven djuren.»

»Du vet det således icke», fortsatte missionären, »utan
förmodar det blott.»

Regnmakaren sökte att försvara sin åsigt, och de bevis, han
framdrog, tillfredsstälde visserligen icke missionären, men
framkallade ett upprepadt bifall från doktorernas sida. Slutligen då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free