Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorade så småningom lifsfärgen och ögonen fingo ett öfverjordiskt
uttryck.
»Gud är mycket god, som låter mig dö», sade höfdingen
med matt stämma. »Nu skall ingen af mina krigare mera håna
mig, och jag får komma till ett land, der det blott finnes kristna.»
Sedan blickade han sökande omkring sig, och då han fick
sigte på den ende af sina anhängare, som blifvit honom trogen,
vinkade han åt honom att komma närmare. Den trogne basuton
gick fram till honom och vätte hans hand med sina tårar.
»Jag tackar dig, min broder, att du stannat qvar hos mig»,
sade Titus Afrikanen. »Lef väl och blif Kristus lika trogen som
du varit din höfding! Då skola vi återse hvarandra i det
himmelska Jerusalem.»
Derpå knäppte han tillsammans de händer, som fordom så
tappert och skickligt skött bössan, och bad tillsammans med
missionären, till dess hans andhemtning var för svag att kunna
frambringa några ord. Blott läpparna rörde sig ännu en stund,
slutligen hvilade äfven de, ögonen brusto, en ryckning genomfor
kroppen, och med en suck ändade hans lif.
Missionären reste sig upp, och hans ögon stodo fulla af tårar.
»Sen här en kristens slut», sade han högt och innerligt, »och
beden med mig till Gud för hans själ!»
Missionärerna och deras fruar knäppte i hop händerna, Pieter
Maritz steg af hästen och tog af sig hatten; äfven den engelske
underofficeren lade af sig hjelmen och Swazi-krigarne stodo slöa,
men vördnadsfullt tigande rundt omkring. Missionären bad Fader
vår på tyska språket, och högtidligt ljödo orden i den stilla natten,
i den ensliga dalen vid den hotade gränsen.
»Och lemnen oss nu vägen fri och låten oss i frid draga
vidare!», sade missionären, sedan han slutat bönen.
»Jag beklagar, att det icke är möjligt», svarade
underofficeren. »Det är befaldt, att alla resande från Zululandet skola föras
till vakthafvande officeren. I måsten alla följa mig.»
»Hvarthän?», frågade missionären.
»Till kommendanten La Trohe Lonsdale i hans qvarter på
Potgieters farm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
