Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa rader af spetsiga, hvita tält, i hvil ka den engelska militären
var lägrad.
Den lilla skaran höll framför det största huset i staden, en
tvåvånings byggnad. Pieter Maritz såg med beundran på huset.
I sitt lif hade han aldrig sett något så vackert. Det var
hvit-rappadt, hade sex fönster på framsidan, och alla voro upplysta
inifrån och hade glasrutor. Pieter Maritz hade ännu aldrig varit
i någon stad med hus, bygda på europeiskt sätt, och trodde sig
förflyttad till något sagoland. Utanför porten gick en soldat i
röd rock och hvit hjelm fram och tillbaka, och flere officerare
och underofficerare stodo på torget der framför.
Den beridne boern meddelade en af dessa officerare, att två
man från kommendant Lonsdales trupp hitfört en fånge, hvarpå
officern gaf Pieter Maritz befallning att sitta af och tog honom
med in i huset. Derjemte mottog han en skrifvelse, som en af
de svarte räckte honom, i hvilken sannolikt kommendanten
af-gifvit berättelse för öfverste Wood öfver förhållandena vid gränsen.
Då Pieter Maritz kom närmare den öppna porten, såg han
förstugan fyld med folk. Röda rockar och boerbluser blandade
sig om hvarandra, och till sin förvåning såg Pieter Maritz flere
zuluer sitta nedhukade invid väggen. Han måste vänta en stund
i förstugan, och här, der det var upplyst och hvarest han var
föremål för både engelsmäns och boers blickar, blef han
medveten om en omständighet, nämligen huru besynnerligt och illa
klädd han var. Nu då han såg engelsmännens prydliga och
granna uniformer och sina egna landsmäns enkla, ordentliga
rockar, benkläder och stöflar, såg han sin egen drägt, på hvilken
han länge icke tänkt, i ett nytt ljus, och kände sig så skamfull,
att han rakt icke visste, hvar han skulle ställa sig, för att om
möjligt blifva undanskymd. I Zululandet fanns det hvarken
skräddare, som kunnat förse honom med kläder efter europeiskt
mönster, eller skomakare. Zuluerna gingo barfota, och deras
drägter voro icke efter bruket i staden Utrecht. Då Pieter Maritz
icke kunnat vänja sig vid modet i Ulundi, en vacker, garfvad
hud och en perlbesatt gördel, hade han måst laga upp sina gamla
kläder med nya lappar. Hans stöflar hade så många nya bitar,
att det knappast fanns något qvar af det ursprungliga lädret.
Missionären, som forberedt sig på en längre vistelse i ociviliserade
trakter, och i sin vagn medförde hvarjehanda nyttiga saker, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
