Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan kom en rad svarta ammunitionsvagnar, och efter dem
två kompanier infanteri. Härpå kommo flere hundra frivillige,
beridne boer från Natal och andra engelska undersåtar. De buro
hvita korkhjelmar, bössa och patronkök. Sedan kom åter en
af-delning infanteri och kavalleri, och till sist en oändlig rad vagnar,
som kördes af boer och kaffer och följdes af ridande boer och
engelska infanterister. Hvar och en af dessa vagnar var förspänd
med tio eller tolf oxar och lastad med kistor och lådor, paket
och tunnor. På tälttaket stod skrifvet med svart: Frontier Light
Horse på ett, 13:th Regiment på ett annat, Royal Artilleri) på ett
tredje o. s. v., för att utmärka, till hvilken trupp de medförda
förråden af ammunition, lifsmedel och uniformspersedlar hörde.
Pieter Maritz såg i andanom zulutruppernas marsch och
gjorde sina jemförelser. Huru tunga, bredaxlade och stampande
voro ej dessa drottningens af England soldater bredvid de smärta,
smidiga zuluerna, som tycktes sväfva fram öfver marken! Och
hvilka massor af kött och fat med bränvin! Sådan mängd
uniformer, kappor och stöflar! Zuluerna åto under pågående
manöver blott en gång i dygnet och snörde åt sin gördel litet hårdare.
Sin dryck hemtade de ur bäckar och floder.
Pieter Maritz hade under andlös spänning betraktat det långa
tåget. Då den sista vagnen försvunnit i ett dammoln, suckade
han djupt.
Skulle han ensam stanna qvar och för alltid sitta i fängelse?
Han hade ju intet att skaffa med engelsmännens krig, och likväl
hade han en känsla, som om halfva hans hjerta ryckts med. Det
skulle hafva varit en så naturlig sak för honom att rida med.
Då skramlade nyckelknippan, och fångvaktaren inträdde
»Du är fri», sade han. Öfverste Wood har gifvit befallning
om att du skall föras till öfverbefälhafvaren, lord Chelmsford. En
patrull afgår till generalen i Helpmakaar, för att underrätta honom
om, att öfversten marscherat till Liineburg, och du skall följa med
den. Sadla fort din häst; din bössa får du också taga med dig.
Här har du ett stycke bröd och kött med dig på vägen!»
Pieter Maritz sprang upp i förtjusning. Om han också icke
var säker på sitt öde, slapp han dock ut ur det trånga fängelset.
Han skakade kraftigt hand med den gamle. »Tack, onkel», sade
han, »och nu farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
