Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Pretoria.
å Pieter Maritz såg sig i säkerhet på Natalsidan, tackade
han Gud för sin räddning och styrde sedan hästen
åt höger för att rida uppåt floden. Hans tankar stodo
på hemmet, han längtade till Transvaal. Den heta
middagssolen torkade snart hans kläder, under det han trafvade
framåt. Ett stycke från stranden fann han en banad väg, som
gick i samma rigtning som floden. Efter en halftimmes ridt hörde
han det aflägsna smattret af gevärseld, och strax derefter var han
framme vid kafferhyddorna, som hörde till Oscarsberg. Här mötte
han missionären Witt, som kom gående ned för kullen och
anhöll honom.
»Käre vän», sade pastorn, »att ni kommit med lifvet undan
det förskräckliga slaget! Jag har åsett det från berget der borta,
och mitt hjerta blöder. För det långa afståndets skull kunde jag
endast otydligt se, men likväl nog för att förvånas öfver att träffa
någon lefvande, som var med der borta.»
Pieter Maritz berättade i största hast om striden, och den
djupt skakade mannen lyssnade under tårar.
»Jag hade kommit öfver hit för att besöka min församling»,
sade han. »Då hörde jag kanondundret från Isandulaberget. Då
steg jag upp för höjden der borta och såg med kikare. O, att
jag aldrig fått se en sådan syn! Och nu hafva zuluerna, som
jag märkt, öfverfallit min kyrka och mitt boningshus. Hör ni
skotten på andra sidan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
