Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den berömde Joubert och genom en stad, som var så stor ocli
vacker, att han aldrig sett en liknande. Hvad var Utreeht mot
Pretoria? Bara en by. Gatorna voro breda och långa och på
sina ställen stenlagda, hvilket tycktes Pieter Maritz besynnerligt.
Då han hörde hästfötternas slag, grubblade han mycket,
hvar-för folket gjort vägen så hård. Husen voro vackra och af sten,
vanligen icke mer än en våning höga, och hade klara glasfönster.
Flere kyrkor funnos, utomordentligt präktiga i jemförelse med
Botschabelos. Här och der flöto små bäckar med klart vatten, i
hvilka ankor och gäss summo. Vackra trädgårdar lågo kring husen,
och i många hus funnos stora fönster, i hvilka alla möjliga vackra
saker voro utlagda: vapen, pipor, kläder, skodon och mycket
annat, både nyttigt och angenämt.
På en öppen plats, planterad med tårpilar, stannade
fältkorpralen framför ett stort tvåvåningshus. Åt ena sidan var en
veranda, öfverspänd med tältduk, och på den sutto herrar och
damer vid små bord och drucko ur glas och koppar, som sattes
fram åt dem ej blott af svarte, utan äfven af eleganta, unga herrar
med hvita vestar och svarta rockar, som baktill slutade i en
spets. Fruntimren voro af ett alldeles nytt slag för Pieter Maritz:
de buro lätta, förtjusande klädningar och icke hvita mössor som
boerfruarna i norden, utan besynnerliga hattar med plymer och
blommor på hufvudet.
Med stora förgylda bokstäfver stod på huset på ett för Pieter
Maritz främmande språk: Café de 1’Europé.
Fältkorpralen vinkade till sig en af de eleganta unga herrarna,
hvilka till Pieter Maritz’ förvåning endast voro tjenare, och frågade,
om det funnes något rum ledigt. Den unge mannen ryckte på
axlarna, bugade sig och sade, att ej ett enda rum var oupptaget.
»Åt fanders», ropade fältkorpralen i barsk ton, »så måste
ni göra ett ledigt! Jag väntar bestämdt, att ni skaffar en plats åt
min unge vän här.»
Kyparen bugade sig ödmjukt och sade att han skulle höra
efter, om det vore möjligt; han hoppades att kunna göra herr
generalen till viljes.
»Nåväl», sade herr Joubert, »ni styr om saken, jag litar på
det. Adjö, Pieter Maritz!»
Han red derifrån, och Pieter Maritz hoppade af hästen.
Kyparen ropade på en dräng och tillsade honom att sätta in hästen
Niemann, Pieter Maritx. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
