Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpt, bar han sjelf tillbaka till hotellet. Der tog han ett varmt
bad, tvättade af sig resdammet och klädde på sig de nya
kläderna. I hans rum hängde en spegel, som, äfven den, var
något alldeles nytt för honom, och då han nu såg sig i den,
tvättad och kammad, med den rena skjortkragen, rodnade han
förlägen öfver denna ovanliga syn.
Under tiden hade klockan lidit fram mot åtta, han knäppte
omkring sig hirschfängaren och patronremmen och tog sin bössa för att
begifva sig till sekreteraren. Den vänliga kyparen, åt hvilken han
till lön för hans besvär gifvit två shilling, erbjöd sig att följa
honom dit. Kyparen gjorde visserligen stora ögon vid åsynen af
vapnen, men sade ingenting, då han redan var van vid åtskilliga
egenheter hos denne vildmarkens son.
Finanssekreterarens hus låg endast omkring tio minuters väg
från hotellet, och kyparen vände vid porten. I samma, ögonblick
körde en vagn fram till det klart upplysta huset, en vagn, icke dragen
af oxar, utan af två hästar, icke med tak af tältduk utan af
lacke-radt läder och med glasfönster, korteligen ett lätt och prydligt
fordon. Ur denna vagn steg en herre, klädd som kyparen på hotellet,
hvilken hjelpte en ung flicka att stiga ur. Hon var klädd i en
släpande blå sidenklädning, bar öfver den en svart kappa och
hade blommor i sitt bruna hår. En man i vacker brun drägt
med silfver hade kommit ur sekreterarens hus och öppnat
vagnsdörren för dem.
Förskräckt flydde Pieter Maritz in i huset och mottogs här
af två äfvenledes i brunt och silfver klädde män, som höfligt
frågade honom, hvad han ville. Han sade, att han var bjuden
på supé, men de vackert klädda männen sågo tviflande på honom,
skakade på hufvudet, och den ene af dem gick in. Under det
nu Pieter Maritz stod der i den upplysta förstugan och såg sig
förläget omkring, kom den honom bekante herrn ut genom en
dörr och lielsade honom leende.
»Mina tjenare äro rädda för edra vapen», sade han till
Pieter Maritz. »Var så god och lägg af er dem och stig in!»
Betjenterna togo emot bössan, hirschfängaren och den tunga
patronremmen, och värden ledde honom vid armen in i rummet.
Pieter Maritz gick tyst och stel bredvid sin värd. Rummet var
klart upplyst, och speglar mellan golf och tak återkastade ljuset.
Derefter kom man in i ett stort gemak. Pieter Maritz såg fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
