Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig ett sällskap af omkring tjugu herrar och damer. Männen
voro alla klädda som kyparen och hade besynnerliga svarta
skif-vor i handen eller under armen. Men damerna sågo så ut, att
Pieter Maritz, som var van att oförskräckt se lejon och zuluer i
ansigtet, kände marken svigta under sina fötter. De voro alla
klädda i långa, ljusa sidenklädningar — liksom den unga flickan,
som steg ur vagnen — som föreföllo Pieter Maritz förtjusande
vackra. De hade gnistrande stenar och halsband och armband,
som de förnämaste hofmän i Ulundi, och blommor i håret, hvilket
var lika konstrikt uppsatt som zuluernas, men mycket vackrare
till färgen. Och hvad som i högsta grad ökade Pieter Maritz
förvirring: de hade nakna axlar, och den bländhvita hudfärgen
föreföll honom, som nu var van att se glänsande svart skinn,
mycket sällsam och förskräckande. Hade icke hans värd hållit
honom i armen, hade han helt visst sprungit bort.
Nu var han medelpunkten för allas blickar och hölls qvar.
»Mitt herrskap», sade värden högt, »här har jag äran att
föreställa för er en af de intressantaste män i Sydafrika, herr
Pieter Maritz Buurman från vårt nordliga gebiet, som lefvat ett
helt år vid zulukonungens hof och nu kommer direkte från
Isandula.»
Ett allmänt utrop af förvåning gick igenom det stora, granna
gemaket, och herrar och damer gingo vänligt helsande fram mot
Pieter Maritz. Han blef eldröd och tittade oafbrutet ned på den
vackra mattan. Händerna ryckte, och han visste ej, hvar han
skulle göra af dem, då han ej hade sin bössa. I jemförelse med
de andras behandskade händer, tycktes honom hans egna bruna
och grofva som en basutos.
»En bra vacker pojke», hörde han en af damerna hviska.
Nu inträdde äfven den herre och den unga dam, som han
nyss förut sett i porten. Den unga flickan hade lagt af sin kappa
och liknade nu de andra fullkomligt till klädedrägt. Hon hade
kastanjebrunt hår, i hvilket ett par ljusröda rosor voro instuckna,
och ett guldhalsband kring sin hvita hals. Sällskapets
uppmärksamhet togs nu i anspråk af de sistkomna gästerna, och Pieter
Maritz lyckades smyga sig undan bakom några blommande
olean-drar, hvarifrån han kunde betrakta sällskapet och salongen. Midt
i taket hängde en forgyld, konstrik ställning med många brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
