Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade hon, då hon satt i sadeln. »Men så hänsynslös jag är»,
till-lade hon, »nu kan ni sjelf ju icke rida ut.»
»Det ämnade jag icke», svarade han.
»Tusen tack då!», ropade hon gladt nickande och sprängde af.
Pieter Maritz stod och såg efter henne. Hans ansigte var
nu lika bedröfvadt som hennes för en stund sedan. Han hade
verkligen förut icke haft för afsigt att rida ut, men nu fick han
stor lust dertill. Långsamt gick han tillbaka till Café de 1’Europe,
och under tiden föll han på den tanken att skaffa sig en annan
häst. Då han hemtat Jager, hade han märkt, att ännu tre hästar
stodo qvar i stallet. Han skyndade på sina steg, och tittade in
i stallet, så snart han uppnått hotellet. Nu stod endast en häst
qvar der.
»Jag ville hafva en häst att rida ut», sade han till
stalldrängen, som stod lutad mot dörren.
»Alla äro ute, mynheer», sade mannen.
»Der borta ser jag ju en krake», invände Pieter Maritz.
Stalldrängen, en bredaxlad holländare, grinade. »Det djuret
kan man icke rida», sade han.
»Hvarför icke?»
»Jo, derför, mynheer, att man kan vara glad att hafva benen
hela i kroppen på sig och icke bör riskera att sätta sig på en
best, som kastar en i vägdikena.»
»Ar hästen verkligen så krånglig?»
»Inte är han precis så krånglig», sade drängen, »att fodra
och rykta honom går nog för sig, men han tycker icke om, att
någon sätter sig på ryggen på honom. Han är ännu icke inriden,
skall jag säga er, och jag för min del vet ingen, som skulle
kunna rida in honom. Det finnes ju, Gud ske lof, så många
tillfällen här i landet att bryta nacken af sig, att ingen just behöfver
extra sätta sig på en sådan förbaskad best.»
Pieter Maritz gick in i spiltan till hästen, strök honom
på halsen och såg på honom. Det var ett mörkbrunt, ståtligt
djur, ännu ungt, som icke tycktes vara elakt, endast för mycket
eldigt. Dess ögon rullade mycket, såsom vore det nyfiket att
se allt.
»Jag ämnar försöka hästen», sade han till drängen. »Jag
vill se engelsmännen intåga.»
»Gerna för mig, mynheer», sade drängen, »men förvåna er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
