Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver ingenting; ty det kan hända, både att han går i vädret och
durkar, så att ni på hufvudet kan få se engelsmännen.»
Pieter Maritz lade med några vänliga ord sin sadel på hästens
rygg, och det höll han till godo med.
»Och nu skall jag säga er», anmärkte stalldrängen, under
det han löste hästen ur spiltan, »att vi skola låta honom stryka,
så att han icke genast märker, hvart det går. Han har sina idéer,
vet ni.»
Han ledde hästen baklänges ut på gården, och så hoppade
Pieter Maritz hastigt upp, under det stalldrängen släppte tygeln
och flydde undan. Han gjorde klokt i att akta sig för hofvarna,
ty djuret, som hittills med en viss spänning iakttagit förloppet,
kände ej förr bördan på sin rygg, än han gjorde ett hopp, snurrade
rundt och af alla krafter slog bakut.
Pieter Maritz märkte, att det ej var någon lätt sak att styra
djuret dit han ville komma eller ens att blifva qvar i sadeln.
Men han var en allt för dugtig ryttare för att misströsta om saken.
Sedan han först lemnat djuret någon frihet att tumla omkring,
hvarvid han var nära att en gång stöta sönder stalldörren och en
annan gång hotellets köksfönster, gaf han honom i ett nu, då han
stod med hufvudet mot gårdsporten, oväntadt och kraftigt
sporrarna. Med ett förfärligt språng var djuret ute på gatan och rusade
utför den. Två gånger hoppade han ned i bäcken, och det var
med knapp nöd en kafferqvinna, som satt vid vägen med sina
fruktkorgar, undslapp hans hofvar. Pieter Maritz satte med ett
djerft hopp öfver korgarna, då han icke förmådde få hästen att
vika för dem. När Pieter Maritz väl var ute i det fria, gick det
bättre än på gatorna. Om också hästen icke höll vägen så noga,
utan ibland gjorde en afstickare ned på fältet, följde han likväl
den rigtning, Pieter Maritz tagit, och han styrde honom så
skickligt och klämde till honom så hårdt med skänklarna, att det likade
sig till, att hästen verkligen skulle vänja sig vid ryttaren och
lyda tygeln. Nu såg Pieter Maritz ett stort dammoln och slöt
deraf, att han måtte närma sig en mängd ryttare och vagnar från
staden samt det intågande regimentet. Snart derpå såg han en
packad menniskomassa, boer till häst, vagnar förspända med två
och fyra hästar, herrar och damer, som en bred flod bölja mot
honom. Men regimentet kunde han ännu icke upptäcka. På en
gång ljöd en militärmarsch ur dammolnet. Detta bragte den vilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
