- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
263

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kolonnen under öfverste Pearson är instängd i Ekowe, så att icke
en råtta kan komma ut ur fästningen utan att genomborras af
assagaier. Om Tschetschwajo visste, huru det står till hos oss,
ginge han med sin armé öfver Buffalo, och han kunde marschera
genom hela Natal, utan att vi kunde hindra honom.»

»Lord Fitzherbert har rätt», sade en äldre officer. »Till dess
vi få förstärkning från England, måste vi hålla oss stilla.»

Pieter Maritz hörde på och lät sig väl smaka. Men så måste
han också dricka. De engelska officerarne hade en besynnerlig
sed. Alla de närvarande skickade i tur och ordning en tjenare
fram till lord Fitzherbert och lät bedja om äran att dricka med
honom och hans gäster. Då fylde lorden boersonens,
fransmannens och sitt eget glas, de höjde glasen, nickade åt den, som
skickat, och drucko ur glasen med honom. Pieter Maritz fick på
•detta sätt snart nog. Det tunga Bordeauxvinet, som i början
tycktes honom mycket starkt, flöt nu som vatten genom strupen
på honom. Men han förlorade dervid icke sin tankeförmåga.
Han tänkte på det uppdrag, som fältkorpralen gifvit honom, och
lyssnade uppmärksamt till det samtal, som lord Fitzherbert förde
med fransmannen. Denne behagade honom. Något krigiskt och
äfventyraraktigt talade ur de svarta ögonen och det runda, bruna
ansigtet. Det jettelika ärret passade bra i dessa drag, ty om det
också ej förhöjde skönheten, lemnade det dock ett läsligt bevis
för den gamle soldatens krigserfarenhet. Dubois berättade att han
fått i uppdrag att bilda en afdelning lätta ryttare, ty i kriget mot
zuluerna visade det sig som en stor svaghet i den engelska armén,
att den ej hade nog kavalleri.

»Med all aktning för er, engelsmän», sade den lifliga
fransmannen, »men I förstån icke att föra krig. Vid hvart nytt krig
börjen I att lära å nyo. I gån i krig som till en fest, och först
när fienden nedgjort edra trupper, börjen I visa allvar. I kännen
ej till någon försvarstjenst; I läggen er helt beqvämt i fiendeland
och äten er biffstek i gräset.»

Han omtalade, att flere afdelningar lätt kavalleri skulle bildas
till förposttjenst, för hvilka man ämnade värfva boer från
Trans-vaal, Oranje-republiken och Natal. Många officerare hade fått i
uppdrag att bilda sådana trupper, hvilka sedan skulle förenas till
sqvadroner under högre befäl.

»Kan ni använda mig?», frågade Pieter Maritz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free