Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorden såg förvånad på honom, oeh fransmannen gjorde en
glad min.
»Förträffligt!», sade löjtnant Dubois, i det han räckte honom
handen. »Jag antager er till anförare för en trupp ryttare,
förutsatt att vi hafva några. Huru gammal är ni? Aderton skulle
jag tro?»
»Jag är omkring sexton år», svarade Pieter Maritz. Tanken
att blifva anförare för en ryttartrupp kom honom att svindla.
»Sexton!», sade fransmannen. »Nå, det gör ingenting. Det
kommer an på dugligheten och icke på åren.»
Lord Fitzherbert gratulerade fransmannen. »Då har ni gjort
en god fångst, Dubois», sade han. »Det är en dugtig karl. Men
är det ditt allvar, Pieter Maritz? Vill du verkligen gå ut i krig,
eller har du blott talat under vinets inverkan? Om så är, lemnar
löjtnant Dubois dig din frihet åter.»
»Nej, det är mitt allvar», sade Pieter Maritz. »Jag skulle
gerna vilja lära mig kriget under en så utmärkt och erfaren
officer som löjtnant Dubois.»
»På min ära!» ropade fransmannen smickrad, »ni känner
det redan, ty den, som varit med vid Isandula, har luktat krut.
Det är jag, som skattar mig lycklig.»
Det blef nu aftaladt, att Pieter Maritz först skulle besöka
sina anhöriga i norden, så snart som möjligt återvända till lägret
och derpå träda in under löjtnant Dubois’ befäl. Lord
Fitzherbert lät hemta in champagne, och alla tre skålade för ett lyckligt
fälttåg för det lätta kavalleriet.
Emellertid blef det allt lifligare vid bordet. Dragonernas
musikkorps satt utanför det stora tältet och spelade taffelmusik,
man drack hvarandra till allt oftare och blef het om hufvudet.
Pieter Maritz var i en alldeles ny stämning. Han var obeskrifligt
glad och kände sig så lätt, som kunde han flyga. Han såg sig
i andanom med den spanska klingan i handen jaga till angrepp
i spetsen för en ryttarskara och tänkte, att han skulle kunna drifva
zuluerna framför sig som en hjord med getter. Dubois berättade
historier från Krim och Mexiko och såg dervid så löjlig ut och
rullade så fruktansvärdt med ögonen, att Pieter Maritz höll på
att falla af stolen för skratt.
Då middagen var slutad, togs den hvita duken af, och en
grön lades på bordet. Nya flaskor och rena glas sattes fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
