- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
268

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marit/ smakade på den, men kunde ieke äta. Lika litet kunde
han dricka en blandning af konjak och absint, som de båda
officerarne förtärde och kallade brandy-pawnee. Han hade nog
af så väl Pretorias som det engelska lägrets förfinade rätter och
begärde sin hemlandsrätt, en tallrik majsgröt. Derpå drack han
ett glas öl. Sedan sade han de båda officerarne farväl, lofvade
att så fort som möjligt vara tillbaka och red derifrån. Han tänkte
öfver sin nya ställning i verlden. Gårdagens aftal med löjtnant
Dubois hade han förnyat i dag, och nu skulle han snart i engelsk
sold draga i fält mot zuluerna. Engelsmännen betalade förträffligt.
Han skulle få trettio pund i månaden. Då kunde han, om Gud
läte honom återvända med lifvet, hafva med sig hem en vacker
summa åt mor. Dessutom fullgjorde han, om han deltog i
fälttåget som lätt kavallerist, på ett utmärkt sätt Jouberts uppdrag att
noga iakttaga den engelska armén, och skulle kunna gifva
fältkorpralen de noggrannaste uppgifter.

Han red tillbaka till hotellet, satte in Jager i stallet och gick
ut för att köpa skänker åt mor och syskon. Han gick i många
bodar och såg så mycket vackra saker, att det blef honom svårt
att välja. Slutligen bestämde han sig för en röd sjal åt modren.
Själen var så stor, att hon helt och hållet kunde svepa in sig
i den, och den var lika mycket egnad att skydda för kölden som att
uppväcka alla de andra boerhustrurnas beundran. Åt sin äldste
broder, som nu var nära femton år gammal, köpte han en
matros-revolver, åt den trettonårige en stark knif och så vidare åt alla
syskonen något, som skulle göra dem glädje. Sakerna lade han
in i en vacker, ny kappsäck, som skulle bindas fast bakom Jagers
sadel, och hans hjerta bultade af glädje vid tanken på de glada
ansigtena der hemma, då han skulle packa upp den.

I den tidiga morgonstunden följande dag bröt det sällskap
upp, som skulle begifva sig till norden, och Pieter Maritz slöt sig
till dem. Det var omkring tjugu beridne män. En tvåhjulig
kärra med två hästar var det enda fordonet, så att resan kunde
göras helt fort. Flere boer voro med, men till största delen var
det främlingar, äfventyrare från skilda länder, som utgjorde
sällskapet, och de drogo till matebelifolkets land för att söka guld.
Vilda ansigten och grofva händer, mycket vapen och en brokig
beklädnad utmärkte dessa menniskor, och många olika språk —
spanska, tyska, italienska, engelska, franska och holländska —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free