- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
275

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

infunno sig, och sådant folk fanns ej mycket i detta land, som
var stort nog för lönande åkerbruk och boskapsskötsel och endast
hade en tunnsådd befolkning. Pieter Maritz var mycket
användbar vid dessa värfningar, då han kände folk och land och hade
ett vänligt väsende och artigt sätt. Med förvåning och smålöje
märkte han, hvilken respekt engelsmännen fått för zuluerna. När
han såg några engelska truppafdelningar lägrade, voro de nu
alltid förskansade. De redo öfver Helpmakaar, Greytown och
Pieter-maritzburg till Durban, så att Pieter Maritz var midt uppe i
krigsrustningarna och krigshändelserna. I Pietermaritzburg såg han
för första gången jernvägen. Helpmakaar var förvandladt till en
fästning, och öfverste Glyns kolonn, som förlorat mer än en
tredjedel, var förlagd i den. Dessa trupper hade på samma gång som
lägret i Isandula förlorat hela sin tross och arbetade i grafvarna
och på vallarna i besynnerliga kostymer; boerplagg, kaffertyg,
täcken och hudar fingo ersätta de förlorade uniformspersedlarna,
kappor och rockar. Man var i hvart ögonblick beredd på
angrepp, då Helpmakaar tycktes ligga alldeles i fiendens väg.
Beständigt tittade de engelska officerarne med sina kikare öfver
bröstvärnen och skansarna efter fienden, och trupperna tröttades
ut genom arbetena vid fästningsverkerp

Först efter fem veckor inträffade löjtnant Dubois’
rytteri-afdelning, som vuxit till hundrafemtio man, i Durban, en stad
vid Natals berömda hamn. I Port Natal herskade liflig rörelse,
ty här var landstigningsplatsen för de engelska förstärkningarna.
Med hänryckning och klappande hjerta såg Pieter Maritz för första
gången den väldiga indiska oceanens blå böljor. Han stod på en
kulle och såg den blåskimrande, krökande bugten, som skar djupt
in i det gröna landskapet, infattad i en snöhvit ram, på de ställen,
der vågorna bröto sig mot klippor, som reste sig brant ur
vattnet, På de krusiga böljorna vaggade många skepp, och vid
landningsplatsen lade just nu en jettelik, svart båt till. I stora, hvita
bokstäfver lästes på den namnet Pretoria. Det var en engelsk
transportångare, från hvilken snart en flod af sällsamt kostymerade
krigare utgöt sig. Pieter Maritz sprang nyfiket till det ställe, der
trupperna ordnade sig. Soldaterna hade rutiga, mångfärgade
benkläder, instuckna i höga stöflar, och officerarne rutiga,
mångfärgade sjalar bundna öfver bröstet, sammanfästa på venstra axeln
och derifrån hängande ned till knäet. För öfrigt buro de den



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free