Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träd betäckte klipporna och kullarna på Inyezanes andra strand;
men Pieter Maritz bedrog sig ej: en stark här marscherade hitåt
och rigtade sig mot lägerfyrkantens högra flank. Ännu var den
aflägsen, men zuluerna marscherade raskt.
Under tiden hade elden på vaktpostlinien blifvit starkare,
många skyttar voro redan på denna sidan floden och kröpo i
vassen och sköto. Boerna hade till största delen ridit tillbaka till
lägret; äfven de engelska vedetterna hade dragit sig tillbaka, och
blott få ryttare höllo stånd och bytte skott med zuluerna, som
alltjemt växte i antal. Pieter Maritz stannade, anblicken af
striden fängslade honom, och han höll sig gömd bakom ett snår i
närheten af vattenfallet, för att så länge som möjligt få vara
åskådare.
Snart skulle han öfvertygas om, att ett allvarsamt angrepp
var i görningen. Nu syntes i den trånga dalen på andra sidan
slutna led mellan klipporna, som kommo i rask takt och störtade
sig utan betänkande i vattnet, knappt hundra steg nedanför
vattenfallet. Det var en tätt sluten kolonn på tio mans front, som
liknade en biflod, som från klipporna utföll i Inyezane. De
kommo tätt packade, axel vid axel, sköld vid sköld, och mellan
sköldarna blixtrade spjutspetsarne och gevärspiporna i
morgonsolen. Pieter Maritz kände igen regimentet: det var de blå
sköldarna, med hvilka han en gång dragit på jagt, och han igenkände
äfven den induna, som gick i spetsen och först af alla kastade
sig i vattnet. Han var en vacker, smärt karl, och hans blåa
fjäderbuske var ombunden med ett guldband kring pannan. Med
tätt slutna led summo de öfver, de svarta händerna togo i det
hvita, skummande vattnet, de vilda ansigtena med den blå
hårprydnaden blickade trotsigt fram öfver vågorna. Visst gingo
några förlorade, bortryckta af den starka strömmen, och Pieter
Maritz såg med fasa dessa tappre mäns försvinnande; men massan
rörde sig säkert framåt, och höfdingen med guldbandet var nu
redan i land.
Pieter Maritz dref fram sin häst och red tillbaka mot lägret,
likväl halft vänd mot floden. Han kunde ej taga sin blick från
fiendens djerfva öfvergång. Nu såg han bakom det första
regimentet ännu ett komma framilande. Det var det svarta regimentet
från Mainze-kanze. Men nu dugde icke något uppskof längre,
han var den siste ryttaren utanför lägret, och i galopp vände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
