Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod lugn framför sin skara, med armarna korslagda öfver bröstet
och stadigt blickande framåt.
Då sången kom närmare, uppsteg plötsligt en nordvestlig
vind, som dref dimman mot hafvet, och ryttarne kunde åter från
sina hästar se zuluregimentena. »Se, se!», ropade lord Chelmsford
med en ton af beundran, i det han pekade framåt. Pieter Maritz
såg generalens ansigte blekna • och hans ögon brinna af en krigisk
upphetsning.
»Se då!», ropade lord Chelmsford å nyo, »de dansa fram i
striden. O, hvilket tappert folk!»
Pieter Maritz följde med blicken den rigtning, som generalen
utpekade, och betraktade zuluernas angrepp med samma häpnad
som den engelska fältherren, som sett de ryska kolonnerna vid
Sebastopol, de fanatiska indernas attack vid Seapoyupproret och
kejsar Theodors af Abessinien vilda skaror. Han såg en
anfalls-magt, lika bred som den engelska fronten. I midten kom
»konungens regimente», till höger om detta det hvita och till ven ster det
röda regimentet. Tätt slutna som en mur nalkades de, med skölden
för bröstet, kastassagaien i den högra handen, med fjäderbuskarna
och de hvita oxsvansarna svajande för vinden; och tydligt urskildes
de olika banden kring de svarta pannorna. Skjutandet hade
upphört, skyttarne, som sprungo framför regimentena, voro försvunna,
och från de slutna massorna aflossades ej ett enda skott. De kommo
i språngmarsch, de förnämsta höfdingarna, de med guldringarna,
främst, och deras språng liknade verkligen en dans, som lord
Chelras-ford sagt; det var som ilade de, i stolt medvetande om sin förra
seger, till en fest. Ingenting kunde hejda dem. De sprungo öfver
döda och sårade. Raketerna kommo fräsande och flammande bland
dem, men förmådde ej injaga skräck hos dem. De ställen, mot
hvilka gatlingarna voro rigtade, söndersletos, men oupphörligt
sprungo de bakre kämparne fram för att ersätta de främres plats.
Skott på skott ur remingtongevären genomborrade sköld och bröst,
men det vrålande jublet upphörde ej. Nu voro de på blott två
hundra stegs afstånd, de hvita tänderna och de rullande ögonen
kunde tydligt urskiljas, och under de närmast följande minuterna
fyldes marken tätt utanför grafvarna med nakna, svarta gestalter.
Men ingen man vek från den hotade skansens front. Med
sammanbitna tänder stodo engelsmännen bakom bröstvärnet, bössa
vid bössa, och det bakre ledet stack fram sina gevärspipor mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
