Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppningarna i det främre. Hvad inga projektiler förut förmått,
det utförde nu bakladdningsgevärens mördande eld. Intet skott
gick på detta korta afstånd förloradt, och det gröna gräset
färgades med blod och täcktes af lik. Visst visade sig några hufvud
med hotande fjäderbuskar öfver vallen, men de sjönko tillbaka
och massan kom icke upp. Under så fruktansvärda förluster
vacklade till och med zulukolonnerna; det gälla jublet
förstummades, den svarta massan böljade tillbaka, och de tappre försvararne
andades åter.
»Hurra för gamla England!», hörde Pieter Maritz en röst
halfhögt säga. Han blickade efter lord Chelmsford och såg, huru
generalen tog glaset från ögonen och med en ofrivillig rörelse strök
halsen på sin häst. »Hurra för gamla England!», upprepades af
staben, och »hurra för gamla England!» ljöd som ett
segerskri genom hela lägret.
Då såg Pieter Maritz, bakom de flyende qvarlefvoma af
»konungens regimente», en ryttarfigur dyka upp. Dabulamanzi
sträckte fram, svängande sitt spjut, och försökte hämma
flyktingarnas lopp. Han red en fuchs, och Pieter Maritz kände igen
leopardhuden på hästens rygg. Utan sadel och stigbyglar satt
konungens broder på det eldiga djuret och lät det stegra sig midt
i den flyende hopen, i det han högg omkring sig med spjutet
Bakom honom kommo nya hopar framböljande, reservtrupperna,
som den krigskunnige prinsen hållit tillbaka och nu förde fram
för att stärka de vikande lederna. Tre friska regimenten stormade
fram, hämmade den tillbakaströmmande floden och ryckte den med
sig framåt igen. Knappast hade jublet i lägret tystnat, förr än
det andra angreppet närmade sig med samma allvar och raskhet
som det första.
Ett varnande kommandorop lopp genom engelsmännens led,
ur ammunitionsvagnarna utdelades nya patroner, och med
samlad kraft och under dyster tystnad afvaktade de hvite sina svarta
fienders förnyade stormning. Fienden drog fram som ett
ovädersmoln, dyster, hotande och med den gamla, skakande krigssången.
Men nu flögo tillika kulor från fiendesidan. Dabulamanzi lät med
klok beräkning de slagna regimentens förströdda hopar springa
framför och vid sidan om sin andra slaglinie och oroa lägret
med beskjutning från sidorna. Denna eld förfelade icke sin
verkan, mången kula letade sig väg öfver vallen och vagnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
