Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången sköld blef genomborrad af de engelska klingorna, och
mången konstrik hufvudprydnad bortskärs af bvassa bugg.
Pieter Maritz red midt inne i tumultet, till venster om honom
lord Fitzherbert, till höger löjtnant Dubois, som ej ville låta äran
af att vara bland de främste gå ifrån sig, ehuru hans boer voro
långt bakom och, forsigtigt gående i gräset, skickade skott på skott
efter fienderna. Alla tre löpte efter samma pris och hade ögonen
stadigt fästa på den starka zuluskarans medelpunkt, prins
Dabula-manzi. Vild yra hade bemägtigat sig boersonen, och midt i
blodbadet tänkte han blott på en ny strid. Liksom instinktmessigt,
undvek han likväl assagaierna och parerade klubbslagen. En
jettelik zulu sprang emot honom och sträckte ut handen efter
Jagers tygel. Men Pieter Maritz kastade hästen åt sidan och högg
blixtsnabbt till, så att den goda klingan, lord Eitzherberts gästskänk,
sönderskar leopardremmen och de svarta fjädrarna på zuluns
hufvud; den nakna krigaren sjönk ned på knä och sköld och
spjut föllo ur hans händer. En induna vid konungens regimente
måttade ett kastspjut mot honom, men boersonen bockade sig
ned, och den hvassa pilen snuddade blott vid hatten. Framåt
sporrade han Jager, in i det tätaste vimlet, och bredvid honom
banade sig lorden och fransmannen väg med väldiga hugg, och
trotsigt stannade ännu alltjemt prins Dabulamanzi i förgrunden med
en utvald trupp.
Vassen hade blifvit nedtrampad af hästhofvar och
mennisko-fötter, och svarta figurer lågo jemte fallna dragoner och hästar
på marken. Hänsynslöst öfverredo de framträngande ryttarne de
dödes och sårades kroppar. Främst kommo de tre om priset täflande
kämparne. Nu hade löjtnant Dubois försprånget. Den karge,
krigserfarne mannen hade banat sig en blodig stig. I venstra
handen höll han revolvern, i den högra en stor värja, som han
redan brukat i mången strid, och tygeln höll han med tänderna.
Men till sin förvåning såg han boersonen helt nära sig i tumultet.
Tjugu steg ifrån honom högg lord Fitzherbert omkring sig från
sin höga rapp.
Nu var det sista zululedet genombrutet, och ryttarne sågo
framför sig Dabulamanzi sjelf, omgifven af några krigare. Då
Pieter Maritz sprängde fram mot honom, mötte hans blick den
svarte prinsens krigaröga och en skymt af igenkännande märktes.
Med högburet hufvud höll Dabulamanzi upp spjutet och med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
