Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar. Då kommo andra ryttare från general Newdigates läger.
Dessa voro general Wood och öfverste Buller med tre man af
Bullers kavalleri. General Wood höll in sin häst framför
boerposten och såg Pieter Maritz skarpt i ansigtet, som om han
påminde sig honom. Boersonen bar Viktoriakorset, och generalen
betraktade det ett ögonblick; men han var så lifligt upptagen af
något annat, att han ej inlät sig på frågor rörande den unge
boerns person.
»Har ni sett kejsarprinsen?», frågade han.
»Ja, det har jag», svarade Pieter Maritz. »Prinsen red med
sin svit här förbi i rigtning mot fienden.»
»Huru länge sedan var det?»
»Omkring tre timmar sedan.»
»Tre timmar!», ropade generalen. Derpå vände han sig till
öfverste Buller och sade: »Jag är orolig för prinsen. Man borde
hålla den unge herms lofvärda ifver inom skrankor. Han känner
ej landet och icke fienden. Huru lätt kan icke ett oväntadt
öfver-fall ske i denna trakt! Ser ni de djupt inträngande bäckarna,
buskarna, det höga gräset? De svarta glida som ödlor genom
gräset, och skulle det hända prinsen något, blefve det en
outplånlig skamfläck på den brittiska fanan.»
»Jag skall skicka ut en afdelning af mina ryttare för att
söka prinsen», gentog öfverste Buller. »Emellertid är ju löjtnant
Carey, som är en pålitlig officer, med honom. Det är svårt att
akta på prinsen. Jag vet icke, om han hör till lord Chelmsfords
eller general Newdigates stab. En mycket stor frihet kommer
hans begär att utmärka sig till hjelp.»
General Wood satte kikaren för ögonen och spanade.
»Ser ni», sade han efter några ögonblick, »kommer ej en
ryttare der borta?»
Öfverste Buller såg äfvenledes genom sin tub och bekräftade
generalens iakttagelse.
»Den officern var det, som red bredvid prinsen», sade Pieter
Maritz. »Jag känner igen honom på hästens rörelser.»
»Hvad för något? Löjtnant Carey ensam?», frågade
generalen med orolig ton.
Nu kom ryttaren närmare. Han red i full galopp, och
bakom honom kommo fyra andra ryttare.
»Vid Gud, är det icke löjtnant Carey!», ropade öfverste Buller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
